Semesterliv med nytt liv

Raringen min inhandlade kokboken GI-noll! vilket mottogs med förtjusning.
Mitt intresse för mat har väl inte undgått någon som smågluttar i den här bloggen, inte heller mitt bekymmer med vikten... Att vi nu är två som behöver hålla koll på vikten resulterar INTE i att vi hjälper varandra att avstå, tvärt om... nu är vi två som njuter av både mat, desserter och annat tilltugg.
Efter att ha vänt och vridit på boken och dess innehåll tändes både spis och ugn upp och matlusten stod i full blom. På en väl dold sida och med ett minimalt typsnitt fanns recept på både kokostoppar med choklad och panacotta med bär. Jajemensan! Där for präktighetsangsten all sin väg...

...ehhh vaddå inte jobba...?

Likt kossorna inför grönbete stod jag på jobbet med huvudet tjurigt nedböjt och glodde på klockan. 17:15... 17:16... 17:18... 17:18 ½... 18:00!
Så, äntligen, äntligen kom den tidpunkten på året som både korna och jag trånar efter.
Hela hösten har vi stått där och vaggat till våra minnen om gröna gräsängar.
Hela vintern har vi huttrande värmt oss med minnet av en smekande sol.
Hela våren har vi lockats att skratta åt kluckande rännilar av smält snö.
Nu är klockan åter slagen för att börja bygga nya sommarminnen.

Thank´s god its holiday!

På förekommen anledning...

Plåster, plåster på rumpan där,
säg hur beroende jag egentligen är.
Dagar som rökfri passerar i ett,
det var någon som sa att det inte va´ lätt.
Vaddå inte lätt... det är ju en plåga,
giftets rop brinner som en låga.
Jag gjorde ett val och får stå mitt kast,
jag ska äntligen bli av med min stora last.
Jag njuter av dofter och fullgod smak,
fast jag har ett plåster klistrat där bak.