måndag 30 november 2009

Nytt häng

Jag har hittat en webbsida som jag tänker hänga på...
http://www.tjuvlyssnat.se/

Ett litet bidrag därifrån:
(Buss, Göteborg)
En man ~60 springer mot bussen och hinner precis på.Mannen (till den manliga busschauffören): Min fru kommer där borta.
Busschauffören: Ska jag vänta eller köra?

En till:
(Kinan, Södertälje)
En man och en kvinna ~50, som uppenbarligen inte träffats på ett par år, sitter och pratar om hur deras liv ser ut nu för tiden.
Kvinnan: Barnen då, vad gör de nu?
Mannen: Ja den äldsta, Sandra, hon jobbar som servitris. Och den yngsta… Hmm, ja vad fan hette hon nu då… Ja, strunt samma. En hund har jag köpt i i alla fall. Ronny!

Åsså, åsså den här:
(Ica Söder, Malmö)
En kvinna ~45 letar i sin plånbok efter mynt medan hon pratar med hemlös man ~30 utanför ICA.
Kvinnan: Jag har tyvärr inga småslantar idag. Men här är en trisslott. Den kan du få om du vill ha.
Mannen: Gärna, jag brukar ha tur.

Massor med roliga utdrag ur den helt vanliga vardagen. Gör ett besök, vetja!

torsdag 26 november 2009

Men hur tänker man då...?

Läser en artikel ur aftonbladet 24/11 -09 om mannen, VD´n i det statliga bolaget, tillika fadern som just nu går i väntans tider, som "råkade" bli ertappad med byxorna nere. Inget illa ligger i det, om han hade ertappats på rätt plats och med rätt fru.
Den här gången ertappades han på ett hotell i Stockholm tillsammans med en ung rysk prostituerad, tagen på bar gärning.
Till historien hör att han är "väldigt, väldigt ångerfull".
Ja, och det kan man ju förstå. Det känns aldrig bra att bli ertappad just när man gör bort sig, helt utan chans att ljuga eller förneka.
Han får strafföreläggande, 50 dagsböter på sammanlagt 25.000:- kr.
Det är NU jag börjar mitt ifrågasättande: hur man tänker... i vad ligger logiken.
Mannen bönar och ber den kvinnliga åklagaren att skicka föreläggandet till sin jobbadress. Han vill inte att frun ska få reda på hans lilla snedsteg... Han är rädd för att det kan leda till skilsmässa och svåra relationer med sina barn framledes. NO SHIT SHERLOCK!

Och så några andra funderingar...
Vore det inte bra om hon får reda på vem (alternativt vad) hon är gift med? Är det inte bra att vi alla får reda på vilka eventuella skitstövlar vi umgås med och sedan själva få välja om och hur vi vill spendera vår tid och med vem?
Är det möjligt att första snedsteget från de äktenskapliga plikterna landar hos en rysk prostituerad? Eller... kan det vara så att han är notorisk äktenskapsförbrytare? Ja, inte vet jag! Kan någon förklara?

tisdag 17 november 2009

Klarspråk

I fredags var jag och lyssnade på ett föredrag på Studieförbundet Vuxenskolan.
Det handlade om klarspråk kvinnligt-manligt.
Föredragshållaren, till lika samtalsterapeuten, Harry Öster Törnby stod på estraden och skulle guida oss deltagare i konsten att kommunicera. Huvudfrågan var varför män och kvinnor uttrycker sig på olika sätt.
Och självklart måste jag lyssna på detta. Redan rubriceringen av föredraget provocerar mig, å det grövsta...
Nu kan det handla om min egen inkompetens som gör att jag blir provocerad.
Kvinnligt - manligt... ? Är det inte feminint - maskulint...? Eller rent av mänskligt...? (Eller som en usel bok jag försökt läsa kallar det "kvinnskligt")
Varför denna genusindelning? Jag törs påstå att jag har båda varianterna i mig när jag kommunicerar. Jag verkligen avskyr att bli satt i fack. Verkligen avskyr när med/motparten förvånat höjer på ögonbrynet och påpekar att jag inte agerar enligt kvinnlig kommunikationspraxis. Att jag bryter den kvinnliga kontexten. VA! Var tog arv och miljö vägen? Var tog utbildning och erfarenhet vägen?

Vad jag däremot lärde mig var att lägga band på mitt delvis sydländska temperament. Att lyssna på medmänniskor och försöka ta in och förstå utan att drämma handväskan i skallen på dom.
Det satt en man strax bredvid mig. Han ställde frågan: Hur det kommer sig att kvinnor har lägre hjärnkapacitet än män? Han undrade vilka de fysiska orsakerna var? Han undrade också varför kvinnor har så svårt för att erkänna att de har fel.
När jag väl flämtat klart kunde jag se det roliga i hans frågor.
Min vän som satt mellan oss pustade ut. Han hade rent instinktivt sträckt ut armen för att hålla mig kvar i stolen.

Det är härligt att bli omruskad, så nu ska jag kolla efter fler föreläsningar som redan i rubriceringen provocerar!

måndag 9 november 2009

Helg 2

Åkerkommen till hemmet efter ytterligare en helg i Skara, närmare bestämt Lantbruksuniversitetet.
Ena dagen avhandlade vi katt på längden och tvären, förvildade katter, katter med problem och katters berikning, fantastiskt givande!
Den andra dagen blev det hund för hela slanten. Dominans och ledarskap - vad är det egentligen? Hundens språk, inlärning och en massa annat. Många, för mig, självklara saker men alltid lika roligt att lyssna på och framför allt att lyssna till hur andra tänker och deras inställning till olika frågor.
Och självklart en helt underbar klass med en massa nyfikna och frågvisa kursdeltagare samt otroligt bra föreläsare.
Längtar till nästa gång!

fredag 6 november 2009

Wooohoooo!

Jag mår så otroligt bra idag!

Här är ytterligare ett av bidragen till det:

www.youtube.com/watch?v=DM2177pHMT0

Så märkligt...

Idag har Tuva-Lisa gått på medicin (Metacam) i 12 dagar.
Och plötsligt händer det...!
Som vanligt blev det lunchpromenad på jobbet. Som vanligt hoppade hon ut ur bilen och studsade runt. Men idag var något annorlunda. Det gick inte att säga vad, bara att.
När vi kom ut på öppen gata och gick mot stora gräsplanen kändes det konstigt... Konstigt...?
Där gick vi båda två i sakta mak och med slakt koppel. Va... slakt koppel?
Mina muskler i axlarna började värka av rent muskelminne, det är så det ska kännas när vi är ute.
Hela kissrundan gick i maklig takt och i det slaka kopplet hade jag en hund med en avslappnat hängande svans istället för den högt resta och ständigt viftande svansen jag är van att betrakta.
Hela mitt sinne blev varmt av glädje över denna händelse. Måtte nu detta hålla i sig så att vi kan börja muskelbygga bakpartiet.
När jag ändå höll på så provade vi ett sättande vid sidan. Och det blev bara en Chaplin-vinkling av underbenet. Inget mer. Hon som alltid har suttit på höger höft med vänsterbenet utsträckt.
Den som väntar på något gott tar varje smula av hopp till sitt hjärta. Tror att jag i onsdags såg att hon rörde sig i vänstertrav. Storartat!
Hon kanske trots allt får bli äldre...