Men hur tänker man då...?

Läser en artikel ur aftonbladet 24/11 -09 om mannen, VD´n i det statliga bolaget, tillika fadern som just nu går i väntans tider, som "råkade" bli ertappad med byxorna nere. Inget illa ligger i det, om han hade ertappats på rätt plats och med rätt fru.
Den här gången ertappades han på ett hotell i Stockholm tillsammans med en ung rysk prostituerad, tagen på bar gärning.
Till historien hör att han är "väldigt, väldigt ångerfull".
Ja, och det kan man ju förstå. Det känns aldrig bra att bli ertappad just när man gör bort sig, helt utan chans att ljuga eller förneka.
Han får strafföreläggande, 50 dagsböter på sammanlagt 25.000:- kr.
Det är NU jag börjar mitt ifrågasättande: hur man tänker... i vad ligger logiken.
Mannen bönar och ber den kvinnliga åklagaren att skicka föreläggandet till sin jobbadress. Han vill inte att frun ska få reda på hans lilla snedsteg... Han är rädd för att det kan leda till skilsmässa och svåra relationer med sina barn framledes. NO SHIT SHERLOCK!

Och så några andra funderingar...
Vore det inte bra om hon får reda på vem (alternativt vad) hon är gift med? Är det inte bra att vi alla får reda på vilka eventuella skitstövlar vi umgås med och sedan själva få välja om och hur vi vill spendera vår tid och med vem?
Är det möjligt att första snedsteget från de äktenskapliga plikterna landar hos en rysk prostituerad? Eller... kan det vara så att han är notorisk äktenskapsförbrytare? Ja, inte vet jag! Kan någon förklara?