Den stora tragedin var ett faktum den 21 april då min söta Tuva-Lisa fick gå vidare till en annan dimension. När värktabletterna inte fungerade längre röntgade vi hela bakpartiet och det visade sig att det inte bara var höfter som var förstörda, utan knäna också. Med ett övermått av sympati och kompetens, från veterinären Jonas Bylin på Södra djursjukhuset i Kungens Kurva, lotsades jag igenom alla tänkbara möjligheter för min Saga men resultatet hamnade alltid på samma slutsats: Det fanns ingenting att göra. Hon fick somna in med mina armar runt sin hals och Tigger-Tugg vid sin sida.
En fasansfull smärta att genomlida och saknaden är övermäktig!
Nu började en tid för Tigger- att anpassa sig till ett liv som ensamhund. Vem var matte när hon vilade ögonen enbart på mig? Vem var Tigger- utan någon kompis att luta sig på?
Idag har vi funnit varandra bra och båda njuter av livet, som är betydligt friare och har fler sociala aktiviteter än tidigare.
Igår började vi en hundkurs. Tyvärr blir det bara var annan vecka på grund av arbetstider men bättre det än ingenting alls.
Min goda vän Åsa K och hennes Cosmo lockade ut oss, mitt i sommarstormen. Väl påklädda och utrustade med diverse prylar och kaffetermosar begav vi oss till Munsö.
Vi körde lydnad på gräsplan tillsammans med andra hundar. Till en början var han lite stressad när han skulle sitta bredvid främmande kompisar. Ett utfall och han åkte i backen. Lite snopen återtog han sin plats. Efter det fungerade alla moment, både med och utan koppel.
Efter lydnaden, som helt tog musten ur honom, fortsatte vi i skogen med uppletande. Han har gjort det förut men inte "på rätt sätt". Nu skulle han rakt ut 50 meter i skogen. Efter ett par försök så fungerade det. Stolt matte jublade!
Dagen slutade med en välförtjänt vila i soffan framför brasan. Tror faktiskt att vi snarkade båda två.
Idag tog vi en sväng ut i skogen. Kunde inte låta bli - bjöd på lite uppletande åt Tigger-Tugg. Första försöket gick galant! Tjoho morsan, här är den!
Andra försöket: Ut, tvärnit och tillbaka. I 20 sekunder (väldigt lång tid) stod han och stirrade på mig som stirrade rakt ut i luften. Kunden inte låta bli men jag slängde en kort blick på honom och fortsatte sedan att stirra rakt ut i luften åt det håll han skulle söka. Och döm om min förvåning när han kvickt som en vessla vänder och rusar rakt ut 50 meter och hämtar hem föremålet. Stående ovationer!
Sen blev det mest lek och lite vila i skogen. Passade på att ta med en reva vildkaprifol hem till tomten. Hoppas att den tar sig.
Inlägg
