Likt kossorna inför grönbete stod jag på jobbet med huvudet tjurigt nedböjt och glodde på klockan. 17:15... 17:16... 17:18... 17:18 ½... 18:00!
Så, äntligen, äntligen kom den tidpunkten på året som både korna och jag trånar efter.
Hela hösten har vi stått där och vaggat till våra minnen om gröna gräsängar.
Hela vintern har vi huttrande värmt oss med minnet av en smekande sol.
Hela våren har vi lockats att skratta åt kluckande rännilar av smält snö.
Nu är klockan åter slagen för att börja bygga nya sommarminnen.
Thank´s god its holiday!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
:-) du e rolig du Mu på dig.
jag kan inget annat än att hålla med. Jag drar till gotland föär att fylla på mina semester minnen. tack för denna tid på jobbet. vu får ta den d'r blogg kvällen någon dag. Kram på dig
Skicka en kommentar