Hårt arbete

Själv är bästa dräng, fast det är väldigt jobbigt.
Har äntligen tagit tag i det som jag borde ha gjort för många, många år sedan. Rensa tomtgränsen från läskiga, taggiga buskar.




Hittade också det gamla staketet. Eller det lilla som fanns kvar av det. Nästan som en stilleben...

Det lunkar på...

Bidar min tid och samlar kraft. Den kraft jag uppbådar använder jag till praktiska ting.
Har kastat en massa skräp (konstigt vad det skänker tillfredsställelse) och målat väggarna hemma. Nu är det bara dörr- och fönsterfoder kvar att måla i vardagsrummet.

Oron för Tuva-Lisa hänger som ett moln över huvudet. Nästa vecka ska hon till röntgen. Hon har ont, medicinen hjälper inte längre.

Lyssnade på ett föredrag i onsdags om "bekräftelse som drivkraft". Emma Pihl som var föredragshållare gav massor av sig själv och öppnade en dörr till större förståelse för vad bekräftelse kan bidra till, hur man tar emot bekräftelsen och varför.

Det som göms i snö...

Diverse bollar och andra leksaker har dykt upp lite var stans på tomten. Kära återseenden!
Även mina krukor har dykt upp efter den överrumplande snömängden.
Efter lite städning bland barr, gamla löv och annat skräp såg jag att det har börjat spira i krukan med gräslök. Och rabarbern visar upp sina små söta knallröda knoppar. Nu är det ingen återvändo, våren har gjort sitt intåg. Efter ett halvår av lojt leverne börjar det bli bråda tider att täcka, skydda och värna om det som sen ska skördas.

Att hantera livet

Då så! Då är jag på fötter igen.
Det blev en hastig djupdykning ner i dyn. De som jag kallar för vänner svek när jag behövde dem som bäst. Det är sånt man får ta. Lära sig att ta. Lära sig att hantera.
Livsglädjen sögs ur mig och tillslut kände jag mig som botten på ett duralexglas med en kladdig bottensats av möglig läsk. Huuu!
Men lite sortering, taktfasta regler och sopning framför egen dörr så är det nu ordning på känslorna igen.
Telefonboken är lite tunnare men självkänslan är på topp!