Att hantera livet

Då så! Då är jag på fötter igen.
Det blev en hastig djupdykning ner i dyn. De som jag kallar för vänner svek när jag behövde dem som bäst. Det är sånt man får ta. Lära sig att ta. Lära sig att hantera.
Livsglädjen sögs ur mig och tillslut kände jag mig som botten på ett duralexglas med en kladdig bottensats av möglig läsk. Huuu!
Men lite sortering, taktfasta regler och sopning framför egen dörr så är det nu ordning på känslorna igen.
Telefonboken är lite tunnare men självkänslan är på topp!