Vankar av och...

När inte sinnet är med är det svårt att hitta skrivlusten.
Det har varit tungt under sommaren. Idag har jag min lilla ljusglimt som håller mig på tå, men tills hon kom in i mitt liv har sommaren mest varit ett svart och tårfyllt moln.
Min vackra, galna, glada Tigger-Tugg dog hastigt i slutet av juni. Chocken blev total! Den är fortfarande svår att härda ut. Det kom plötsligt och helt oväntat.
I två veckor funderade jag på om jag skulle sluta som hundägare efter 36 år men kom fram till att jag förmodligen aldrig skulle ta mig ur sängen då. Det finns liksom inget att kliva upp för.
Beslutet togs och lilla Päla flyttade in hos mig i slutet av juli. Idag är hon busiga 15 veckor gammal och jag väntar på att hennes personlighet ska fastställas innan hon får sitt välförtjänta alias. Som Tigger-Tugg, Tuva-Lisa och alla de andra.

Jag bor fortfarande kvar på min lilla plätt. Det har inte gått något vidare att komma vidare. Däremot har antalet konflikter med berörda parter blivit vidare.
Den galna grannen gör allt i sin makt för att försura livet för mig. Den inhoppade imbicilla mäklaren bidrog med sitt. Min avsky för pösmagade gubbstruttar har jäst till en surdeg.
Jag vet att jag har del i konflikten. Min del är att jag inte agerar som sig bör när man är en medelålders ensamstående kvinna. Jag gråter inte, jag skriker inte och jag blir inte hysterisk. Och det kan sannerligen inte vara lätt att hantera för motparten.

Nu när hösten gör sitt intrång hoppas jag att förändringens tid snart nalkas. Jag behöver det mer än någonting annat just nu.

Vår a lá 2011

Vintern har varit lång, igen. Riktigt lång! Så... what´s up? Nada!
De senaste månaderna har passerat som T-banans gröna linje. Segt, trist och lite skakigt. Sonen och hans sötis till flickvän drog, efter jul, till andra sidan jorden. Sånt mår inte en mor bra av. Inte den här moran i alla fall. Nu är de hemma igen, åtskilliga tusenlappar fattigare, åtskilliga erfarenheter rikare. Och det är där som rikedomen ligger, tycker jag. Erfarenheter.

Min erfarenhet i de akademiska kretsarna vidgas sakta men säkert. En kurs i taget. Anser mig nu har tillräckligt torrt vetenskapligt material i skorna för att traska vidare till en annan verklighet. Lokalletandet har gått i stå. (Metaforerna likaså.) En vacker senvinterdag vaknade dock tanken på att vidga mina vyer och kanske flytta från mitt plätt på jorden till en annan plätt. En lite mindre plätt men mer central plätt. Det kanske gör att lokalletandet också kan ändra proportioner och det kanske blir plättlätt att hitta en plats att etablera sig på.
Så för tillfället jobbas det, pluggas det och spankuleras på visningar av bostadsrätter.

Tigger-Tugg har äntligen landat i livet som singelhund. Nedbantad och med en begynnande vuxenpondus tar han kvällarna med större ro. Han har även funnit nöjet i att ligga i en människosäng och snarka än att ängsligt slumra i soffan med bara ett fönster mellan sig och det hotande nattlivet.

Våren har gjort intrång med allt vad det innebär. Snart är det dags för eldardag igen. Ska börja planera meny och arbetsuppgifter...