Stöld!

Jag stjäl det här citatet!
Jag kan bara inte låta bli, det är första gången på ett par veckor som jag bräkte ut i ett gapskratt när jag läste det:

Om helveten: "Han borde balsameras och ställas ut på Naturhistoriska med en skylt under där det står: Ett jävla helvete. Vanligt förekommande i Stockholmsområdet."

Tack "Kärlekskrank" http://blogg.aftonbladet.se/karlekskrank

Vissa förstår det roliga i jämförelsen, andra inte...

Man måste blunda för att inte se

Den klump i magen av rädsla jag hade inför veterinärbesöket ersattes av is. Is genom märg och ben.
Det blev ingen röntgen. Det behövdes inte. Hon har ett gravt höftledsfel och en röntgen kan ändå inte tala om hur ont hon har. Men att hon har ont kan man vara säker på.
Som djur i allmänhet fejkar hon bort sin smärta. Det krävs en del för att se smärtmarkeringen. När undersökningen gjorde som ondast så smackade hon med tungan 4 gånger, knappt hörbart.
Man måste blunda för att inte se, och det är skönt att sluta ögonen. Så skönt, att när man öppnar ögonen tittar man åt ett annat håll.
Nu tittar jag rakt på faktumet och ser. Ser en massa saker jag tidigare inte låtsats om.
Viktförskjutningen i selet, hungern, det sura humöret mot andra hundar, osäkerheten utanför hemmiljön och hennes viloställning över ryggstödet på soffan.
Med facit i hand är det ju solklart...
Nu går hon på smärtstillande medicin och har fått några veckors tidsrespit.
Resultat? Inte än, men hoppet är ju det som driver oss fram genom förtvivlan och is.
Hon undrar nog varför jag går bakom och stirrar på hennes bakdel, jag måste skärpa mej men jag letar så noga efter en förhoppning, en förändring, en förbättring.

Rädsla

Idag ska min älskade Saga (Tuva-Lisa) till veterinären.

Jag är livrädd!

Hon har haft besvär med ett bakben en längre tid. Nu under hösten har det blivit värre och hon har signalerat smärta då och då.

Det blir röntgen och blodprov och en olidlig väntan...

Tid

Det ligger i tiden att fundera över tid. I alla fall för mig.

Jag tycker att den går för fort, på tok för fort.

Jag vet att min gamla mamma alltid har sagt att: -"och den går bara fortare ju äldre du blir..."

Vet inte om jag ska tolka det som en tröst eller ett dovt hot om att speeda upp mina göromål ett snäpp till.

Jag har alltid haft en ganska hög växel i min motor. Min motor är stark och har en rejäl drivkraft. Det är inte ofta den går på högvarv men den går stadigt framåt, vilket jag ser som att jag vinner både kraft och energi på sikt. Och får en massa gjort under tiden.

Idag har jag börjat ta tag i något som jag borde ha gjort för länge sedan. Men man vet ju hur det är med tid... Det gäller att sätta in foten i tidens ekrar och stoppa för ett ögonblick. Och ja, se där! Lite extra tid skapades och jag fick det utrymmet jag behövde för att sätta igång med det som jag inte har tid med.

Och det handlar om vedklyvning...

Jag inhandlade en eldriven hydraulisk vedklyv i somras (beroende på tidsuppfattning kan man se det som: för en evighets tids sedan). Och idag invigdes den. En fantastisk skapelse som besparar kroppen mycket besvär. Men... den tar en sån tid på sig att klyva.

Nu önskar jag att jag hade en ekvation att dra till så att jag kunde lugna min brådskande själ.

Att klyva ved för hand med yxa går fort, jättefort. Swusch så var den klabben klar. Men... det blir segt och sävligt dagen efter och det sinkar. Vedklyven är konstruerad så att det är en påtryckare som åker i en vagn och trycker klabben mot en klyv. Och det går s a k t a... Men det blir inte heller några fysiska påföljder som alltså inte heller kan sinka.

Summa sumarum = lika tidsåtgång.

Nåja, jag får helt enkelt nöja mig med att jobbet är påbörjat och nu väntar motorsågen i morgon på att kapa till fler klabbar att klyva.

Och under tiden kan jag ju alltid göra något annat.

Stora framtidsplaner

Då var snart tiden ute för att anmäla sig till vårterminen på avdelningen för högre studier.
Jag har mitt på det torra, tröck (heter det så?) på anmälningsknappen i förra veckan.
Nu återstår bara en nervös väntan på att de ska se att jag är högst lämplig och behörig till mina kursval.

Den ena kursen är:
Djurhållning med inriktning på hästar och sällskapsdjur.
Den ska behandla djurhållningsformer samt grunder inom genetik och avel, näringsfysiologi, utfodring och skötsel samt byggnadsteknik och stallmiljö. Lantliv, here I come!

Den andra kursen heter:
Djurs medverkan i vård och socialt arbete. Den tar upp interaktionen människa - djur, för människors fysiska, sociala, emotionella och kognitiva utveckling och hälsa. Kan det bli mer spännande?!

Idag är ingen vanlig dag...

... idag är Dannis födelsedag, hurra, hurra, hurra!
Min dotter fyller 20 år idag. *ler stolt*

Det betyder att det är 20 år sedan jag sist var heligt förbannad...

Jag hade tagit beslut om att föda mitt andra barn utan bedövning. Kan hälften av jordens alla kvinnor föda barn utan bedövning, så kan jag!
Jo, jag fick lustgas till en början men den togs ifrån mig när mitt hysteriska skratt ekade över Södersjukhusets förlossningsavdelning och retade gallfeber på andra kvinnor som inte fann situationen lika underhållande som jag. Jag blev hög som en kyrktupp. Och nej, jag tål inte alkohol heller speciellt bra.
Jag fick prova saccosäck, handdusch och diverse andra populära tidsenliga knep för att få smärtlindring. Kan avslöja att de inte var speciellt effektiva.
Så när ungen nästan är ute och smärtan gör jag tror att jag brinner upp levande släpper den sista unsen av självdisiplin och jag vrålar att: -"SKA NI HA NÅGON J-A UNGE SÅ FÅR NI FIXA DEN SJÄLVA!" och försöker kravla mig ur sängen med ett spädbarn dinglande mellan benen.
Jag har många gånger senare i livet skänkt en tacksam tanke till den barska barnmorskan som med sina fantastiska röstresurser och det onda ögat fick mig att besinna mig.
I efterhand insåg jag, söndersliten och med värkande kropp, att all världens smärta är befogad enbart för att få den första blicken på världens vackraste barn med världens vackraste alvöra.

Grattis på födelsedagen min älskade dotter!