Tid

Det ligger i tiden att fundera över tid. I alla fall för mig.

Jag tycker att den går för fort, på tok för fort.

Jag vet att min gamla mamma alltid har sagt att: -"och den går bara fortare ju äldre du blir..."

Vet inte om jag ska tolka det som en tröst eller ett dovt hot om att speeda upp mina göromål ett snäpp till.

Jag har alltid haft en ganska hög växel i min motor. Min motor är stark och har en rejäl drivkraft. Det är inte ofta den går på högvarv men den går stadigt framåt, vilket jag ser som att jag vinner både kraft och energi på sikt. Och får en massa gjort under tiden.

Idag har jag börjat ta tag i något som jag borde ha gjort för länge sedan. Men man vet ju hur det är med tid... Det gäller att sätta in foten i tidens ekrar och stoppa för ett ögonblick. Och ja, se där! Lite extra tid skapades och jag fick det utrymmet jag behövde för att sätta igång med det som jag inte har tid med.

Och det handlar om vedklyvning...

Jag inhandlade en eldriven hydraulisk vedklyv i somras (beroende på tidsuppfattning kan man se det som: för en evighets tids sedan). Och idag invigdes den. En fantastisk skapelse som besparar kroppen mycket besvär. Men... den tar en sån tid på sig att klyva.

Nu önskar jag att jag hade en ekvation att dra till så att jag kunde lugna min brådskande själ.

Att klyva ved för hand med yxa går fort, jättefort. Swusch så var den klabben klar. Men... det blir segt och sävligt dagen efter och det sinkar. Vedklyven är konstruerad så att det är en påtryckare som åker i en vagn och trycker klabben mot en klyv. Och det går s a k t a... Men det blir inte heller några fysiska påföljder som alltså inte heller kan sinka.

Summa sumarum = lika tidsåtgång.

Nåja, jag får helt enkelt nöja mig med att jobbet är påbörjat och nu väntar motorsågen i morgon på att kapa till fler klabbar att klyva.

Och under tiden kan jag ju alltid göra något annat.