Jag har gjort slut

Sonen hade fått i uppgift att fixa punkteringen på min gamla cykel.

Min gamla cykel som jag inte kommer överens med. Den är för låg, har bockstyre (a´la 80-tal) och har racingdäck. Varken eller funkar på grusväg, den är inte något stabilt sällskap ihop med hundarna heller. Den har dock tjänat så gott den kunnat...

Nåväl, väl inne på cykelaffären stod jag och höll i plånboken med dubbelfattning. Hmmm... 250:- kronor för slang och nytt däck *smackade lite med tungan*, som kommer att funka lika dåligt på min grusväg. Och inte kan man cykla i skogen med den heller...

En försiktig fråga till säljaren om ett bättre alternativ resulterade i att jag föll pladask för en ny kärlek.

Med sina breda däck, ett rakt maskulint styre och rosa i färgen började mina ögon tindra och glöda och tanken att renovera det gamla öket var som bortblåst ur mitt system. Den blev brädad, rätt och slätt.

Nu jäklar hundar, nu kör vi!!!

Dagsverk och dagsvärk

Nu är våren här! Och ingen i familjen har lyckats undgå det...

Jag har skrapat, hotat, lockat och lirkat ihop hela familjen till den årliga våreldningen. Somliga kom på grund av plikt, andra kom på grund av pyromani.

Oavsett orsak har vi avverkat en dag i solen tillsammans bärandes på all sköns bråte från "högen".

"Högen" är en hög som redan dagen före inflyttning en gång i tiden var rekorderlig. Med åren som gått har "högen" växt till en "högst ansenlig hög". En gammal gunga, ett par uttjänta träd, en klyven huggkubbe, resterna från timmerhusbygget och diverse pallar från tidernas begynnelse har fått plats i "högen".

Gammalt virke av olik karaktär har samlats och gemensamt bildat ändamålet som helgat medlen. Den gamla uttjänta sandlådan har dolts tillsammans med sina uteleksaker och den äldsta delen av "högen" har tjänat till rävgryt.

Men nu skulle allt förvandlas till historia och den gamla eken i mitten skulle friläggas till förmån för älsklingen som har en vision att sitta under nämnda ek och dricka whiskey. Ingen dålig vision, alltså.

Erfaren husägare hade jag en uppskattning om hur många m3 "högen" innehöll och en ungefärlig avverkningstid i eldtunnan. Älsklingen hade en annan uppfattning orsakad av betydligt postitivare attityd. Ingen av oss hade rätt...

Efter en hel dag av slit (självklart avbrott i tid och otid för fika, mat och dryck) hade inte "högen" blivit nämnvärt mindre.

Men det finns ju fler helger att tillgå för vidare trädgårdsaktiviteter. Förutsatt att den illavarslande träningsvärken (hur kan man ha ont i armvecket?) hinner lägga sig så kanske det blir en fortsättning på visionen om några veckor. På grund av ett uselt riksdagspolitiskt vänsterintresse ligger 1:a maj bra till.

Frivilliga???

Gro, växa, skörda

Som de flesta andra drabbas jag på vårkanten av pånyttfödelse.

Det är just den här känslan som jag väntat på i 5 månader. Den känslan som jag hållit fast vid under de långa vintermånaderna som tär på min själ.
Den fantastiska känslan av lycka när det börjar gro och växa.
Inte att förväxla med den känslan av stolthet när det är dax att skörda. Men det är ett senare, mycket senare blogginlägg.


Lyckan att stå och rota i kökslådan efter gamla frön,
lyckan att få åka till mitt älskade växthus http://www.gustavshill.com/ och botanisera bland nya fröer.
Glädjen att få planera vad jag ska äta för hemproducerade läckerheter och stolt och kärleksfullt inspektera krukorna med sköra örter.
Tillfredsställelsen att få stoppa fingrarna i doftande jord, det är som att få tillskott av näring direkt genom huden.

Nu är några av fröerna planterade och det sprakar av växtlust i såbyttorna.
Till att börja med är det squach, pumpa, tomater, och melon. Till helgen ska jag förbereda för potatisen och rödbetor. Dom får planteras direkt ute i såbäddarna. Vis av erfarenhet måste jag också vara beredd på Kung Bores dödsryckningar och ha köldtäckning redo. Förra året höll han på att ta med sig hela potatisskörden ned i dödsriket, den dumme fan...

Torka

Det är torka i skallen, eller rättare sagt fyllt med snor och ett öronbedövande dån. All kreativitet är som utsnutet.
Spenderade 5 dagar i Valencia med min kärlek. Underbara dagar som så småningom hamnar med ord och bild på www.resedagboken.se
På väg till flygplatsen för att återgå till det sanna livet kom febern och öronen började spränga. Kul... speciellt inför en flygning med mellanlandning.
Väl hemkommen var det bara att inse sin dödlighet och kapitulera inför bacillernas makt. Både öron och bihålor utslagna. Doktorn, HJÄLP!!!
Så nu sitter jag här hemma och kan inget annat. Känner mig som: -"Ett utskitet äppelskrutt" (Mamma, förlåt att jag citerar dig.)
Även min drivkraft Rastlösheten är apatisk. Kan inte ens plugga vilket jag borde göra, måste göra. Men kunskapen får inte fäste på en hjärna som är indränkt i halt snor.
Vilket börjar göra mig irriterad och vilket får mig att inse att jag är på väg att bli frisk...
Så det kanske trots allt blir ett nytt blogginlägg om några dagar :-)