Angstbefriad

Så... Äntligen kom då dagen jag väntat på i så många månader. Ända sedan den 21 januari i år (se blogginlägg) har jag levt med en ständig angst.

Den åttonde maj återkom dottern till Arlanda med hälsan i behåll, både till kropp och själ, som jag bönat om. Dessutom ruskigt solbränd och med ett brett leende som skvallrade om äventyr, en uppdaterad självkänsla och livserfarenhet.

Att återförenas med en människa man älskar förbehållslöst är ingen enkel sak. Den känslostorm som genfar kroppen lamslår all sans och vett.

Den angst som jag burit på under dryga 100 dagar skulle lämna kroppen. Den dröp ur varje por på min hud och blandades med det lyckopulver som min kropp var täckt med. Det blev en enda sörja av känslor. Hela ankomstdagen förvreds mitt ansikte mellan lyckligt skratt och tårar av lättnad. Vuxna kvinna...

Där stod jag på Arlanda med mitt hemgjorda "välkommen hem" plakat och storlipade med handen för munnen, fastfrusen i golvet och bara... bara... Älskade barn, ÄNTLIGEN hemma!!!

Vackert besök

Idag tittade han förbi igen. Hundarna blev inte lika glada som jag...

Det händer ibland att han dyker upp på nätterna och retas. Smyger runt huset och snokar efter något. Det har hänt att jag fått gå ut och jaga iväg honom, för hundarna struntar han i.

Den vackra busen!

Koosera, koosera, koooooooooosera!!!

Idag, äntligen, fick jag uppleva ett av mina stora happenings under året. Det var kosläpp i Kårsta. Alla Rosorna och Klarorna och Bellorna skulle ut ur lagår´n för sommarbete.

Tigger-Tugg fick följa med för att väcka liv i vallningsgenen.

Och den vaknade!!! Det spritte i hela kroppen och han utstötte små underliga ljud och var på allerten som aldrig förr. Och när en av kossorna kom lite avsides från de andra så var han i princip ute i hagen för att återtälla flocken. Härligt att se!

Markbädd eller natursäng

Nu är det klart i markbäddarna för sådd. Grävde och rotade under "Den högst ansenliga högen" med gammal ved och skrapade fram underbart doftande mjuk mull som jag vände ned i jorden.
I veckan som kommer ska jag välja och vraka bland sättpotatis, rödbetor och allehanda sallad som ska ned i jorden.

Mina inomhusplantor och också planteras ut. Där blir det dessutom ett täcke över. Massor med pyssel och egen personlig njutning. Har dessvärre noterat att både hundar och kattor trivs i bäddarna , de med. Diverse tassavtryck har avslöjat dem.

Bilar, bilar och åter bilar

En dag på jobbet kan se ut så här... Speciellt när det är helgdagseftermiddag och folk envisas med att krocka och ställa till det. Det kanske inte syns men det är kö långt bak i fjärran och dessvärre lika illa framåt. Och åt båda hållen.
I dessa tider kommer talesättet "Tålamod är en dygd" till sin rätt. *suckar*

Att suga ur det sista

Man ska njuta! Och det gäller att kunna njuta av andras njutning...

Vi begav oss till den lokala skidbacken där snön fortfarande låg, vit och kall.

Nu är det inte jag som i första hand njuter av snö. Det gör där emot mina hundar.

Tuva-Lisa la sig ned och slöt ögonen. Njöt för fulla muggar av kylan. Tigger-Tugg passade på att i värsta värstingstil rulla nedför backen och samla så många snökockor i pälsen som möjligt. Tanken var nog "-Den som spar, han har!"

Uppför i full galopp och sedan nedför i spinn. Gång på gång.

Och när man ser att läpparna är dragna långt bak i ansiktet och ögonen glittar... Ja, då är man säker på att dom njuter!

Jag har gjort slut

Sonen hade fått i uppgift att fixa punkteringen på min gamla cykel.

Min gamla cykel som jag inte kommer överens med. Den är för låg, har bockstyre (a´la 80-tal) och har racingdäck. Varken eller funkar på grusväg, den är inte något stabilt sällskap ihop med hundarna heller. Den har dock tjänat så gott den kunnat...

Nåväl, väl inne på cykelaffären stod jag och höll i plånboken med dubbelfattning. Hmmm... 250:- kronor för slang och nytt däck *smackade lite med tungan*, som kommer att funka lika dåligt på min grusväg. Och inte kan man cykla i skogen med den heller...

En försiktig fråga till säljaren om ett bättre alternativ resulterade i att jag föll pladask för en ny kärlek.

Med sina breda däck, ett rakt maskulint styre och rosa i färgen började mina ögon tindra och glöda och tanken att renovera det gamla öket var som bortblåst ur mitt system. Den blev brädad, rätt och slätt.

Nu jäklar hundar, nu kör vi!!!