Shåpp till ju dråpp

Var i Skärholmens centrum igår. Inför min och sonens inbokade klippning på http://www.klippotek1.se/ (Tack Daniella, du är jätteduktig!) gick vi och kollade på allt och ingenting. På H&M hittade jag en jacka jag gillade. Lite lagom grön med fräscht bomullsmaterial och bra skärning för att få plats med en tjocktröja under. 399:- kr... inga pengar att snacka om men det var inte budgeterat för en ny höstjacka. Nåja, känna och klämma kan man ju alltid roa sig med. När jag ska hänga tillbaka jackan på ställningen står det en kille där och märker om jackorna till rea. Okey... vad händer. Jackan är nu nedsatt till 200:- kr och girigheten slår till. SKA HA! Tar mitt fynd och går till kassan. Och när jag rotar i min plånbok efter betalkortet så hittar jag en återbäringscheck på 50:- kr. Det var tydligen min shoppingdag idag. En ny favoritjacka för 150:- kr, inte illa.

Som en nyponros

Läser en artikel i Aftonbladet om hur vacker en kvinna egentligen är, och när.
Man (män) har röstat om när hon är som vackrast... i vilken ålder? Jag kan begripa att man inte gör den vetenskapligt men att göra den ovetenskapligt bidrar väl till att den inte behöver göras alls?

Tycker du att kvinnor upphör att vara fysiskt attraktiva vid en viss ålder? I så fall, vilken?:
20-årsåldern: 1 procent
30-årsåldern: 3 procent
40-årsåldern: 10 procent
50-årsåldern: 16 procent
60-årsåldern: 17 procent
70-årsåldern: 8 procent
80-årsåldern: 3 procent
Nej, jag tycker kvinnor är attraktiva oavsett ålder: 34 procent
Vet ej: 8 procent
Källa: Viagrarapporten 2010, Novus Opinion.

Novus Opinion har på uppdrag av ett läkemedelsföretag gjort "viagrarapporten" Svenska män om sex, hälsa och kvinnor, en undersökning som förutom kvinnans skönhet tar upp vilken kroppsdel män egentligen tycker är sexigast på en kvinna. Och vinnare är rumpan.

Droppen som får tålamodet att sina är... att journalister fritt får hämta den information de är intresserade av!

JAG BLIR SÅ TRÖTT!!!
Men för att ändra på det så ska jag ta och läsa viagrarapporten. Det finns säker en hel del humor(sex)istiskt att ta del av.
Ska bara köpa mig en damtidning och en chokladbit först. Rätt ska vara rätt!

Jag tänker återta min positiva syn på män genom att läsa:
http://impotens.devote.se/blogs/5864958/viagra-rapporten-2010---svenska-maen-om-sex--haelsa-och-kvinnor.htm

Hur jag ska få tillbaka en positiv syn på mediafolk vet jag däremot inte.

Hej hoppsan vad tiden går!

Det har inte bara gått veckor, utan månader sedan sist. Och det har hänt ungefär lika mycket.
Den stora tragedin var ett faktum den 21 april då min söta Tuva-Lisa fick gå vidare till en annan dimension. När värktabletterna inte fungerade längre röntgade vi hela bakpartiet och det visade sig att det inte bara var höfter som var förstörda, utan knäna också. Med ett övermått av sympati och kompetens, från veterinären Jonas Bylin på Södra djursjukhuset i Kungens Kurva, lotsades jag igenom alla tänkbara möjligheter för min Saga men resultatet hamnade alltid på samma slutsats: Det fanns ingenting att göra. Hon fick somna in med mina armar runt sin hals och Tigger-Tugg vid sin sida.
En fasansfull smärta att genomlida och saknaden är övermäktig!








Nu började en tid för Tigger- att anpassa sig till ett liv som ensamhund. Vem var matte när hon vilade ögonen enbart på mig? Vem var Tigger- utan någon kompis att luta sig på?
Idag har vi funnit varandra bra och båda njuter av livet, som är betydligt friare och har fler sociala aktiviteter än tidigare.

Igår började vi en hundkurs. Tyvärr blir det bara var annan vecka på grund av arbetstider men bättre det än ingenting alls.
Min goda vän Åsa K och hennes Cosmo lockade ut oss, mitt i sommarstormen. Väl påklädda och utrustade med diverse prylar och kaffetermosar begav vi oss till Munsö.
Vi körde lydnad på gräsplan tillsammans med andra hundar. Till en början var han lite stressad när han skulle sitta bredvid främmande kompisar. Ett utfall och han åkte i backen. Lite snopen återtog han sin plats. Efter det fungerade alla moment, både med och utan koppel.
Efter lydnaden, som helt tog musten ur honom, fortsatte vi i skogen med uppletande. Han har gjort det förut men inte "på rätt sätt". Nu skulle han rakt ut 50 meter i skogen. Efter ett par försök så fungerade det. Stolt matte jublade!
Dagen slutade med en välförtjänt vila i soffan framför brasan. Tror faktiskt att vi snarkade båda två.

Idag tog vi en sväng ut i skogen. Kunde inte låta bli - bjöd på lite uppletande åt Tigger-Tugg. Första försöket gick galant! Tjoho morsan, här är den!
Andra försöket: Ut, tvärnit och tillbaka. I 20 sekunder (väldigt lång tid) stod han och stirrade på mig som stirrade rakt ut i luften. Kunden inte låta bli men jag slängde en kort blick på honom och fortsatte sedan att stirra rakt ut i luften åt det håll han skulle söka. Och döm om min förvåning när han kvickt som en vessla vänder och rusar rakt ut 50 meter och hämtar hem föremålet. Stående ovationer!
Sen blev det mest lek och lite vila i skogen. Passade på att ta med en reva vildkaprifol hem till tomten. Hoppas att den tar sig.

Hårt arbete

Själv är bästa dräng, fast det är väldigt jobbigt.
Har äntligen tagit tag i det som jag borde ha gjort för många, många år sedan. Rensa tomtgränsen från läskiga, taggiga buskar.




Hittade också det gamla staketet. Eller det lilla som fanns kvar av det. Nästan som en stilleben...

Det lunkar på...

Bidar min tid och samlar kraft. Den kraft jag uppbådar använder jag till praktiska ting.
Har kastat en massa skräp (konstigt vad det skänker tillfredsställelse) och målat väggarna hemma. Nu är det bara dörr- och fönsterfoder kvar att måla i vardagsrummet.

Oron för Tuva-Lisa hänger som ett moln över huvudet. Nästa vecka ska hon till röntgen. Hon har ont, medicinen hjälper inte längre.

Lyssnade på ett föredrag i onsdags om "bekräftelse som drivkraft". Emma Pihl som var föredragshållare gav massor av sig själv och öppnade en dörr till större förståelse för vad bekräftelse kan bidra till, hur man tar emot bekräftelsen och varför.

Det som göms i snö...

Diverse bollar och andra leksaker har dykt upp lite var stans på tomten. Kära återseenden!
Även mina krukor har dykt upp efter den överrumplande snömängden.
Efter lite städning bland barr, gamla löv och annat skräp såg jag att det har börjat spira i krukan med gräslök. Och rabarbern visar upp sina små söta knallröda knoppar. Nu är det ingen återvändo, våren har gjort sitt intåg. Efter ett halvår av lojt leverne börjar det bli bråda tider att täcka, skydda och värna om det som sen ska skördas.

Att hantera livet

Då så! Då är jag på fötter igen.
Det blev en hastig djupdykning ner i dyn. De som jag kallar för vänner svek när jag behövde dem som bäst. Det är sånt man får ta. Lära sig att ta. Lära sig att hantera.
Livsglädjen sögs ur mig och tillslut kände jag mig som botten på ett duralexglas med en kladdig bottensats av möglig läsk. Huuu!
Men lite sortering, taktfasta regler och sopning framför egen dörr så är det nu ordning på känslorna igen.
Telefonboken är lite tunnare men självkänslan är på topp!