Du är saknad!

Idag är det exakt 1 år och 9 månader sedan Pälsprinsen gick till de sälla jaktmarkerna. Ibland känns saknaden övermäktig

Visserligen lever hans gener vidare genom Tuva-Lisa som är ett resultat av en tjuvparning. Och inte vilken tjuvparning som helst... Pälsprinsen var 10 år gammal, kemiskt kasterad och hade mängder med cystor i prostatan. Chansen (eller oddsen) för att det skulle resultera i valpar var en på miljonen. Och det blev 11 fantastiska, stökiga, bökiga och charmiga valpar.

Jag hade förmånen att få föda upp hela "packet" hemma hos mig och det blev en erfarenhet utöver det vanliga. Jobbigt och underbart, fruktansvärt och fantastiskt. Långt senare kunde jag drömma mardrömmar om 176 klor som rasslade över golvet. Långt senare kunde jag drömma skrattdrömmar om totalt 15 hundar (de vuxna hundarna inräknade) som var ute och busade i morgonfrosten.

När det väl var dax att låta valparna flytta hemmifrån kändes det som om jag var klar med äventyret. Det var lite sorgligt när de försvann en efter en men ändå skönt. Den enda hunden som de nya ägarna fick slita ur den mentala famnen på mig var Idun. En skönhet med en superintelligens som sällan skådats.

Hade det varit möjligt hade även hon fått stanna i familjen men det finns gränser även för mig.

I somras fick jag erbjudande om att få tillbaka henne men var tvungen att tacka nej. Mitt hjärta slets i bitar och stektes i sorg.