Spännande möte

Det började som en slösurf en helt vanlig dag.
- Hmmm, jaha... vad ska man glo på idag?

Det blev www.hundstallet.se som vanligt. Det händer ofta att jag är där och smygtittar på hundar. Som om det inte vore nog med de huliganer jag redan har...
Som av en händelse hittade jag en notis om ett kommande föredrag om hund i vården.
Surfade vidare men nu med mål i sikte. www.vardhundskolan.se

Så, det resulterade i att jag igår befann mig på Vuxenskolan i Sthlm city www.sv.se/stockholm för att lyssna på detta föredrag om hundar i vården.
Ingeborg Höök som var föredragshållare (utbildningsansvarig hos Vårdhundskolan) beskrev verksamheten med liv och lust.
Och medan tiden gick fick vi inblick i den värld där människor med förvärvad hjärnskada lever, hur många äldre dementa människor lever och som i jämförelse med mitt eget nuvarande liv framstod som en ren skräckfilm. Att vara gammal och inte bli förstådd eller inte förstå, att leva med en inneboende skräck, att fjärma sig från livet med fasansfulla koncekvenser för idividen.
Och det var här hunden kom in i bilden... Vilket hjälpmedel att nå fram till dessa människor. Vilket hjälpmedel att få tillbaka kämparglöd och livslust! Talträning, fysisk träning, social träning
med ett resultat som lätt överglänser vilken solskenshistoria som helst. Människor som inte pratat på flera år börjar tala igen, människor som gråtit sig igenom de senaste åren plötsligt börjar skratta igen.
Själv så grät jag mig igenom en större del av föredraget. Grät av sorg och skräck inför ålderdom, grät av lycka och glädje för vad dessa, redan älskade djur, bidrar med till mänskligheten.
Någon i församlingen nämnde tyst en tanke om själviskhet och utnyttjande av hunden. En etisk tanke väl värd att fundera över trots att mänskligheten redan är känd som den mest överlägset själviska arten på jorden.
Och jag är idag tacksam över att vi för många, många tusen år sedan, av ren egosim, började tämja vargungar.

//Egoisten