November, ett säkert kort för vinter. Njuter för fullt, både Tigger-Tugg och jag. Vitt, kallt och härligt! Ingen lera så långt ögat når, inga blöta kläder och ingen blötsur pälsdoft, bara ett humör på topp.
På söndag tar vi tåget till Göteborg, T-T och jag. Kurs i dagarna 2 och sen blir det besök i Ö-bro. Äntligen får jag träffa min sockertopp till dotter igen.
Bara en snabbvisit ett knappt dygn. Sen blir det till att återinträda i allvaret igen. Har ett 5-dagars arbetspass (60 timmar) framför mig.
Hoppas att det fortsätter att vara kallt. Men ingen mer blåst tack! Ogillar starkt när det snöar och blåser. Kommer varken hem eller hemifrån då.
fredag 26 november 2010
lördag 16 oktober 2010
Borta toppen men hemmet regerar!
Har nyss kommit hem från en veckas vistelse på Azorerna. Närmare bestämt ön São Miguel och staden Ponta Delgada.
Härliga vandringar i tuff terräng och besvärligt väder på den östra sidan. Härlig avkoppling vid havet på den västra sidan.
Reseskildring finns på resedagboken.se
Min älskade Tigger-Tugg har varit på hundpang under tiden. Han haft en alldeles egen semester. Den här gången utan saknade Tuva-Lisa men bildbevis på hundpangets bildblogg bevisar att han har haft det, om möjligt, ännu bättre än tidigare.
Så, mina hundägarvänner... liksom tidigare kan jag varmt rekommendera Skirengårdens hundpensionat.
http://www.skirengarden.com
Härliga vandringar i tuff terräng och besvärligt väder på den östra sidan. Härlig avkoppling vid havet på den västra sidan.
Reseskildring finns på resedagboken.se
Min älskade Tigger-Tugg har varit på hundpang under tiden. Han haft en alldeles egen semester. Den här gången utan saknade Tuva-Lisa men bildbevis på hundpangets bildblogg bevisar att han har haft det, om möjligt, ännu bättre än tidigare.
Så, mina hundägarvänner... liksom tidigare kan jag varmt rekommendera Skirengårdens hundpensionat.
http://www.skirengarden.com
torsdag 30 september 2010
Som grädde på gräset...
låg frosten i morse. Dimman var så tjock att man kunde skära i den.
Åh, härliga höst!
Åh, härliga höst!
onsdag 29 september 2010
Morgonstund har glädje i radion
Lyssnade på morgonpasset i P3 i morse http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?ProgramId=2024 .
Som vanligt blir det en hel del fniss där jag sitter bakom ratten i min jobbil.
I morse hade Kodjo, Martina och Hanna besök av Niki Tsappos och Martha Nabwire som vann streetdance-VM i Paris i kategorin hiphop.
Men fantastiskt!!!
Jag vill se och hör mer av det här! (Det finns film på tjejernas dans på sr´s hemsida, kolla in länken ovan.)
Det måste finnas fler än jag som tycker att längdskidåkning, simning och fotboll är så trist så världen stannar. Världen ska stanna av andra orsaker. Den ska stanna för att man håller andan av antingen andakt eller förtjusning.
För några år sedan var jag ute en kväll med tjejerna. Vi hamnade på någon krogs bakgård där hiphopisarna hade samlats för att battla varandra.
Där kan man prata om spänning och livsglöd!
Varken soffa, brynja eller bärs så långt ögat nådde. Bara handklapp, tjut och vrål av lycka från publiken.
Är det inte dags att uppgradera sporten till aktuellt årtusende?
Jag tror att det finns många kids som gärna skulle börja svettas om det fanns mer nutidsaktiviteter att roa sig med.
Som vanligt blir det en hel del fniss där jag sitter bakom ratten i min jobbil.
I morse hade Kodjo, Martina och Hanna besök av Niki Tsappos och Martha Nabwire som vann streetdance-VM i Paris i kategorin hiphop.
Men fantastiskt!!!
Jag vill se och hör mer av det här! (Det finns film på tjejernas dans på sr´s hemsida, kolla in länken ovan.)
Det måste finnas fler än jag som tycker att längdskidåkning, simning och fotboll är så trist så världen stannar. Världen ska stanna av andra orsaker. Den ska stanna för att man håller andan av antingen andakt eller förtjusning.
För några år sedan var jag ute en kväll med tjejerna. Vi hamnade på någon krogs bakgård där hiphopisarna hade samlats för att battla varandra.
Där kan man prata om spänning och livsglöd!
Varken soffa, brynja eller bärs så långt ögat nådde. Bara handklapp, tjut och vrål av lycka från publiken.
Är det inte dags att uppgradera sporten till aktuellt årtusende?
Jag tror att det finns många kids som gärna skulle börja svettas om det fanns mer nutidsaktiviteter att roa sig med.
Shåpp till ju dråpp
Var i Skärholmens centrum igår. Inför min och sonens inbokade klippning på http://www.klippotek1.se/ (Tack Daniella, du är jätteduktig!) gick vi och kollade på allt och ingenting. På H&M hittade jag en jacka jag gillade. Lite lagom grön med fräscht bomullsmaterial och bra skärning för att få plats med en tjocktröja under. 399:- kr... inga pengar att snacka om men det var inte budgeterat för en ny höstjacka. Nåja, känna och klämma kan man ju alltid roa sig med. När jag ska hänga tillbaka jackan på ställningen står det en kille där och märker om jackorna till rea. Okey... vad händer. Jackan är nu nedsatt till 200:- kr och girigheten slår till. SKA HA! Tar mitt fynd och går till kassan. Och när jag rotar i min plånbok efter betalkortet så hittar jag en återbäringscheck på 50:- kr. Det var tydligen min shoppingdag idag. En ny favoritjacka för 150:- kr, inte illa.
lördag 25 september 2010
Som en nyponros
Läser en artikel i Aftonbladet om hur vacker en kvinna egentligen är, och när.
Man (män) har röstat om när hon är som vackrast... i vilken ålder? Jag kan begripa att man inte gör den vetenskapligt men att göra den ovetenskapligt bidrar väl till att den inte behöver göras alls?
Tycker du att kvinnor upphör att vara fysiskt attraktiva vid en viss ålder? I så fall, vilken?:
20-årsåldern: 1 procent
30-årsåldern: 3 procent
40-årsåldern: 10 procent
50-årsåldern: 16 procent
60-årsåldern: 17 procent
70-årsåldern: 8 procent
80-årsåldern: 3 procent
Nej, jag tycker kvinnor är attraktiva oavsett ålder: 34 procent
Vet ej: 8 procent
Källa: Viagrarapporten 2010, Novus Opinion.
Novus Opinion har på uppdrag av ett läkemedelsföretag gjort "viagrarapporten" Svenska män om sex, hälsa och kvinnor, en undersökning som förutom kvinnans skönhet tar upp vilken kroppsdel män egentligen tycker är sexigast på en kvinna. Och vinnare är rumpan.
Droppen som får tålamodet att sina är... att journalister fritt får hämta den information de är intresserade av!
JAG BLIR SÅ TRÖTT!!!
Men för att ändra på det så ska jag ta och läsa viagrarapporten. Det finns säker en hel del humor(sex)istiskt att ta del av.
Ska bara köpa mig en damtidning och en chokladbit först. Rätt ska vara rätt!
Jag tänker återta min positiva syn på män genom att läsa:
http://impotens.devote.se/blogs/5864958/viagra-rapporten-2010---svenska-maen-om-sex--haelsa-och-kvinnor.htm
Hur jag ska få tillbaka en positiv syn på mediafolk vet jag däremot inte.
Man (män) har röstat om när hon är som vackrast... i vilken ålder? Jag kan begripa att man inte gör den vetenskapligt men att göra den ovetenskapligt bidrar väl till att den inte behöver göras alls?
Tycker du att kvinnor upphör att vara fysiskt attraktiva vid en viss ålder? I så fall, vilken?:
20-årsåldern: 1 procent
30-årsåldern: 3 procent
40-årsåldern: 10 procent
50-årsåldern: 16 procent
60-årsåldern: 17 procent
70-årsåldern: 8 procent
80-årsåldern: 3 procent
Nej, jag tycker kvinnor är attraktiva oavsett ålder: 34 procent
Vet ej: 8 procent
Källa: Viagrarapporten 2010, Novus Opinion.
Novus Opinion har på uppdrag av ett läkemedelsföretag gjort "viagrarapporten" Svenska män om sex, hälsa och kvinnor, en undersökning som förutom kvinnans skönhet tar upp vilken kroppsdel män egentligen tycker är sexigast på en kvinna. Och vinnare är rumpan.
Droppen som får tålamodet att sina är... att journalister fritt får hämta den information de är intresserade av!
JAG BLIR SÅ TRÖTT!!!
Men för att ändra på det så ska jag ta och läsa viagrarapporten. Det finns säker en hel del humor(sex)istiskt att ta del av.
Ska bara köpa mig en damtidning och en chokladbit först. Rätt ska vara rätt!
Jag tänker återta min positiva syn på män genom att läsa:
http://impotens.devote.se/blogs/5864958/viagra-rapporten-2010---svenska-maen-om-sex--haelsa-och-kvinnor.htm
Hur jag ska få tillbaka en positiv syn på mediafolk vet jag däremot inte.
söndag 13 juni 2010
Hej hoppsan vad tiden går!
Det har inte bara gått veckor, utan månader sedan sist. Och det har hänt ungefär lika mycket.
Den stora tragedin var ett faktum den 21 april då min söta Tuva-Lisa fick gå vidare till en annan dimension. När värktabletterna inte fungerade längre röntgade vi hela bakpartiet och det visade sig att det inte bara var höfter som var förstörda, utan knäna också. Med ett övermått av sympati och kompetens, från veterinären Jonas Bylin på Södra djursjukhuset i Kungens Kurva, lotsades jag igenom alla tänkbara möjligheter för min Saga men resultatet hamnade alltid på samma slutsats: Det fanns ingenting att göra. Hon fick somna in med mina armar runt sin hals och Tigger-Tugg vid sin sida.
En fasansfull smärta att genomlida och saknaden är övermäktig!
Nu började en tid för Tigger- att anpassa sig till ett liv som ensamhund. Vem var matte när hon vilade ögonen enbart på mig? Vem var Tigger- utan någon kompis att luta sig på?
Idag har vi funnit varandra bra och båda njuter av livet, som är betydligt friare och har fler sociala aktiviteter än tidigare.
Igår började vi en hundkurs. Tyvärr blir det bara var annan vecka på grund av arbetstider men bättre det än ingenting alls.
Min goda vän Åsa K och hennes Cosmo lockade ut oss, mitt i sommarstormen. Väl påklädda och utrustade med diverse prylar och kaffetermosar begav vi oss till Munsö.
Vi körde lydnad på gräsplan tillsammans med andra hundar. Till en början var han lite stressad när han skulle sitta bredvid främmande kompisar. Ett utfall och han åkte i backen. Lite snopen återtog han sin plats. Efter det fungerade alla moment, både med och utan koppel.
Efter lydnaden, som helt tog musten ur honom, fortsatte vi i skogen med uppletande. Han har gjort det förut men inte "på rätt sätt". Nu skulle han rakt ut 50 meter i skogen. Efter ett par försök så fungerade det. Stolt matte jublade!
Dagen slutade med en välförtjänt vila i soffan framför brasan. Tror faktiskt att vi snarkade båda två.
Idag tog vi en sväng ut i skogen. Kunde inte låta bli - bjöd på lite uppletande åt Tigger-Tugg. Första försöket gick galant! Tjoho morsan, här är den!
Andra försöket: Ut, tvärnit och tillbaka. I 20 sekunder (väldigt lång tid) stod han och stirrade på mig som stirrade rakt ut i luften. Kunden inte låta bli men jag slängde en kort blick på honom och fortsatte sedan att stirra rakt ut i luften åt det håll han skulle söka. Och döm om min förvåning när han kvickt som en vessla vänder och rusar rakt ut 50 meter och hämtar hem föremålet. Stående ovationer!
Sen blev det mest lek och lite vila i skogen. Passade på att ta med en reva vildkaprifol hem till tomten. Hoppas att den tar sig.
Den stora tragedin var ett faktum den 21 april då min söta Tuva-Lisa fick gå vidare till en annan dimension. När värktabletterna inte fungerade längre röntgade vi hela bakpartiet och det visade sig att det inte bara var höfter som var förstörda, utan knäna också. Med ett övermått av sympati och kompetens, från veterinären Jonas Bylin på Södra djursjukhuset i Kungens Kurva, lotsades jag igenom alla tänkbara möjligheter för min Saga men resultatet hamnade alltid på samma slutsats: Det fanns ingenting att göra. Hon fick somna in med mina armar runt sin hals och Tigger-Tugg vid sin sida.
En fasansfull smärta att genomlida och saknaden är övermäktig!
Nu började en tid för Tigger- att anpassa sig till ett liv som ensamhund. Vem var matte när hon vilade ögonen enbart på mig? Vem var Tigger- utan någon kompis att luta sig på?
Idag har vi funnit varandra bra och båda njuter av livet, som är betydligt friare och har fler sociala aktiviteter än tidigare.
Igår började vi en hundkurs. Tyvärr blir det bara var annan vecka på grund av arbetstider men bättre det än ingenting alls.
Min goda vän Åsa K och hennes Cosmo lockade ut oss, mitt i sommarstormen. Väl påklädda och utrustade med diverse prylar och kaffetermosar begav vi oss till Munsö.
Vi körde lydnad på gräsplan tillsammans med andra hundar. Till en början var han lite stressad när han skulle sitta bredvid främmande kompisar. Ett utfall och han åkte i backen. Lite snopen återtog han sin plats. Efter det fungerade alla moment, både med och utan koppel.
Efter lydnaden, som helt tog musten ur honom, fortsatte vi i skogen med uppletande. Han har gjort det förut men inte "på rätt sätt". Nu skulle han rakt ut 50 meter i skogen. Efter ett par försök så fungerade det. Stolt matte jublade!
Dagen slutade med en välförtjänt vila i soffan framför brasan. Tror faktiskt att vi snarkade båda två.
Idag tog vi en sväng ut i skogen. Kunde inte låta bli - bjöd på lite uppletande åt Tigger-Tugg. Första försöket gick galant! Tjoho morsan, här är den!
Andra försöket: Ut, tvärnit och tillbaka. I 20 sekunder (väldigt lång tid) stod han och stirrade på mig som stirrade rakt ut i luften. Kunden inte låta bli men jag slängde en kort blick på honom och fortsatte sedan att stirra rakt ut i luften åt det håll han skulle söka. Och döm om min förvåning när han kvickt som en vessla vänder och rusar rakt ut 50 meter och hämtar hem föremålet. Stående ovationer!
Sen blev det mest lek och lite vila i skogen. Passade på att ta med en reva vildkaprifol hem till tomten. Hoppas att den tar sig.
söndag 18 april 2010
Hårt arbete
Själv är bästa dräng, fast det är väldigt jobbigt.
Har äntligen tagit tag i det som jag borde ha gjort för många, många år sedan. Rensa tomtgränsen från läskiga, taggiga buskar.
Hittade också det gamla staketet. Eller det lilla som fanns kvar av det. Nästan som en stilleben...
lördag 17 april 2010
Det lunkar på...
Bidar min tid och samlar kraft. Den kraft jag uppbådar använder jag till praktiska ting.
Har kastat en massa skräp (konstigt vad det skänker tillfredsställelse) och målat väggarna hemma. Nu är det bara dörr- och fönsterfoder kvar att måla i vardagsrummet.
Oron för Tuva-Lisa hänger som ett moln över huvudet. Nästa vecka ska hon till röntgen. Hon har ont, medicinen hjälper inte längre.
Lyssnade på ett föredrag i onsdags om "bekräftelse som drivkraft". Emma Pihl som var föredragshållare gav massor av sig själv och öppnade en dörr till större förståelse för vad bekräftelse kan bidra till, hur man tar emot bekräftelsen och varför.
Har kastat en massa skräp (konstigt vad det skänker tillfredsställelse) och målat väggarna hemma. Nu är det bara dörr- och fönsterfoder kvar att måla i vardagsrummet.
Oron för Tuva-Lisa hänger som ett moln över huvudet. Nästa vecka ska hon till röntgen. Hon har ont, medicinen hjälper inte längre.
Lyssnade på ett föredrag i onsdags om "bekräftelse som drivkraft". Emma Pihl som var föredragshållare gav massor av sig själv och öppnade en dörr till större förståelse för vad bekräftelse kan bidra till, hur man tar emot bekräftelsen och varför.
söndag 4 april 2010
Det som göms i snö...
Diverse bollar och andra leksaker har dykt upp lite var stans på tomten. Kära återseenden!
Även mina krukor har dykt upp efter den överrumplande snömängden.
Efter lite städning bland barr, gamla löv och annat skräp såg jag att det har börjat spira i krukan med gräslök. Och rabarbern visar upp sina små söta knallröda knoppar. Nu är det ingen återvändo, våren har gjort sitt intåg. Efter ett halvår av lojt leverne börjar det bli bråda tider att täcka, skydda och värna om det som sen ska skördas.
Även mina krukor har dykt upp efter den överrumplande snömängden.
Efter lite städning bland barr, gamla löv och annat skräp såg jag att det har börjat spira i krukan med gräslök. Och rabarbern visar upp sina små söta knallröda knoppar. Nu är det ingen återvändo, våren har gjort sitt intåg. Efter ett halvår av lojt leverne börjar det bli bråda tider att täcka, skydda och värna om det som sen ska skördas.
torsdag 1 april 2010
Att hantera livet
Då så! Då är jag på fötter igen.
Det blev en hastig djupdykning ner i dyn. De som jag kallar för vänner svek när jag behövde dem som bäst. Det är sånt man får ta. Lära sig att ta. Lära sig att hantera.
Livsglädjen sögs ur mig och tillslut kände jag mig som botten på ett duralexglas med en kladdig bottensats av möglig läsk. Huuu!
Men lite sortering, taktfasta regler och sopning framför egen dörr så är det nu ordning på känslorna igen.
Telefonboken är lite tunnare men självkänslan är på topp!
Det blev en hastig djupdykning ner i dyn. De som jag kallar för vänner svek när jag behövde dem som bäst. Det är sånt man får ta. Lära sig att ta. Lära sig att hantera.
Livsglädjen sögs ur mig och tillslut kände jag mig som botten på ett duralexglas med en kladdig bottensats av möglig läsk. Huuu!
Men lite sortering, taktfasta regler och sopning framför egen dörr så är det nu ordning på känslorna igen.
Telefonboken är lite tunnare men självkänslan är på topp!
onsdag 27 januari 2010
Tycker illa om...
snöoväder! Jag riktigt avskyr snöoväder! Jag rent av hatar snöoväder!
Ytterdörren går knappt att få upp och grusvägen har snöat igen med meterhöga vallar. Bara tanken på att ge sig av hemifrån ger upphov till skrattblandad gråt.
Glädjer mig att jag är ledig från jobbet och kan sitta framför braskaminen och njuta istället.
Ytterdörren går knappt att få upp och grusvägen har snöat igen med meterhöga vallar. Bara tanken på att ge sig av hemifrån ger upphov till skrattblandad gråt.
Glädjer mig att jag är ledig från jobbet och kan sitta framför braskaminen och njuta istället.
fredag 22 januari 2010
Fullt påDRAG
Dragträningen med sparkstötting har gått lite trögt. Mest Tigger-Tuggs förtjänst. Som den okastrerade hanhund han är så är det av största vikt att få nosa och kissa i tid och otid. Det har blivit lite bråk i spåret mellan honom och mig. Tuva-Lisa har tyckt att det suger med så mycket bråk och hållt sig vid min sida och vägrat dra.
För några dagar sedan mötte jag upp sonen och han fick överta sparken och hundarna medans jag sprang före. Alla hade roligt och jag tror att det var då som tekniken landade hos djuren.
Idag var vi ute igen och av totalt 5 km spår så var det fullt pådrag i 4 km. T-T gjorde sina försök att stanna upp för att "läsa" men fattade snabbt att det inte tjänade något till. T-L hade hittat tjusningen och höll dragledningen konstant. Och nu gick det undan! Vilka toppenhundar jag har !!!
lördag 16 januari 2010
Mod och modiga Petra
Så ger hon sig snart iväg...
Min lilla extratös som jag fått förmånen att följa sedan strax innan hon blev en liten söt fjortis. Denna lilla försiktiga jänta med sina vackra ögon som förundrat tittade på sin omgivning.
Hon växte upp till en enastående självständig ung kvinna. Vackrare och starkare än jag ens vågat drömma om.
Hon närde alltid drömmar om den stora världen. Kanske var det för att hon växt upp i en tillvaro väl skyddad från insyn men helt oskyddad från verkligheten. Kanske var det för att hon helt enkelt alltid varit orädd fast på de försiktigas vis.
Nu ger hon sig snart iväg... igen...
Och jag vakar över henne på lite distans, som jag alltid har gjort, och alltid kommer att göra.
Ge dej av, älskade barn!
http://ozadventures.blogg.se/
Och verklighetens kranka blekhet driver fram funderingar över mitt eget mod.
Jag kan känna sorg över att jag, som den individ jag är, inte är ung nu. Jag känner sorg över att ha vuxit upp i ett inskränkt samhälle och i en inskränkt familj. Det har format mitt sätt att vara, inte att tänka, men att vara. Efter många års krig för min rätt att vara jag, har jag lärt mej att det är skillnad på tanke och handling. Och det är svårt att omvandla tanke till handling. Det behövs stöd och uppmuntran för att våga ta steget. Stöd och uppmuntran ihopskakat med vällingen. Och jag tror att det är den stora skillanden mellan då och nu. Stöd och uppmuntran.
Min lilla extratös som jag fått förmånen att följa sedan strax innan hon blev en liten söt fjortis. Denna lilla försiktiga jänta med sina vackra ögon som förundrat tittade på sin omgivning.
Hon växte upp till en enastående självständig ung kvinna. Vackrare och starkare än jag ens vågat drömma om.
Hon närde alltid drömmar om den stora världen. Kanske var det för att hon växt upp i en tillvaro väl skyddad från insyn men helt oskyddad från verkligheten. Kanske var det för att hon helt enkelt alltid varit orädd fast på de försiktigas vis.
Nu ger hon sig snart iväg... igen...
Och jag vakar över henne på lite distans, som jag alltid har gjort, och alltid kommer att göra.
Ge dej av, älskade barn!
http://ozadventures.blogg.se/
Och verklighetens kranka blekhet driver fram funderingar över mitt eget mod.
Jag kan känna sorg över att jag, som den individ jag är, inte är ung nu. Jag känner sorg över att ha vuxit upp i ett inskränkt samhälle och i en inskränkt familj. Det har format mitt sätt att vara, inte att tänka, men att vara. Efter många års krig för min rätt att vara jag, har jag lärt mej att det är skillnad på tanke och handling. Och det är svårt att omvandla tanke till handling. Det behövs stöd och uppmuntran för att våga ta steget. Stöd och uppmuntran ihopskakat med vällingen. Och jag tror att det är den stora skillanden mellan då och nu. Stöd och uppmuntran.
söndag 10 januari 2010
Nu var det gjort!
Har äntligen beställt både min kickbike och min kickspark med snömedar.
Hundarna och jag har försökt anpassa oss till skidåkning men det har inte gått något vidare. Vi får inte ihop det med linor, stavar och skidor. Dels beror det på att hundarna inte förstår att dra, men mest beror det nog på mina bristande kunskaper i skidåkning (och för all del min bristande kunskap i att lära in draget). Det blir mest en enda röra som hamnar pladask i snön. Roligt men vi kommer inte så långt...
Men det blir skoj med nya leksaker!
Hundarna och jag har försökt anpassa oss till skidåkning men det har inte gått något vidare. Vi får inte ihop det med linor, stavar och skidor. Dels beror det på att hundarna inte förstår att dra, men mest beror det nog på mina bristande kunskaper i skidåkning (och för all del min bristande kunskap i att lära in draget). Det blir mest en enda röra som hamnar pladask i snön. Roligt men vi kommer inte så långt...
Men det blir skoj med nya leksaker!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
