En underbart lång helg...

har flutit förbi. Känslan av att ha levt och haft det underbart rinner genom kroppen och sprider ett skönt ljud.
Fredagen spenderades ute med kärleken. Inkasserade min födelsedagspresent. Först av allt kom den Mojito som jag längat efter sedan Valenciaresan. Vi avnjöt den tillsammans med en första klassens middag på en Cubansk restaurang på Tengérgatan. Efter det såg vi på Caution! med Bounce på Orionteatern. Har ni inte sett den SÅ GÖR DET!!! Sista dagen är 30 maj, så skynda på. Inte ens i sin vildaste fantasi kan man göra sig en föreställning om hur bra det är. GÅ!
När sinnena lugnat sig lite anlände vi till vårt kära Wirströms i Gamla Stan. Lite liveblues och en öl gör att allt hamnar på sin plats. Att sitta en meter från en sax skänker kårar av välbehag ända in i själen.
Lördagen bjöd på andra upplevelser. Dags att titta på bilar. Min gamla "lilla Gumman" har fått sin dödsdom och ska så småningom gå vidare till de sälla parkeringsplatserna. Min vana trogen tittar jag på volvo. Alltså begav vi oss till Bilia Haga Norra för att känna och klämma lite på plåt och gummi. Mina ögon fastnade för en... Skoda Roomster... Nåväl, hur det blir med bilköpet är en senare fråga och blogginsats.
Kvällen bjöd på film och schlager, och sömn. Lagom till Norges bidrag sov jag som en stock i soffan. Blev så besviken på Malenas insats att jag helt gav upp intresset. Älsklingen ledde in mig i sovrummet och där vaknade jag nästa dag, helt ovetande om hur och när.
Söndagen blev en skönt shopping- och fikadag med dottern och reservdottern. Allt mellan Asien, pojkar och framtidsplaner har stötts och blötts. Några fuskhårtestar har inhandlats för att få min klena hårkaluffs att se lite spretigare ut i tofs (helt ointressant i jmf med klimathotet) och en ny blus och väska.
Väl hemkomna blev det sconesmiddag framför tv´n med en film. Så soft och så skönt!
Nu är jag väl förberedd att återgå till jobbet i morgon, med lust och vilja.

Angstbefriad

Så... Äntligen kom då dagen jag väntat på i så många månader. Ända sedan den 21 januari i år (se blogginlägg) har jag levt med en ständig angst.

Den åttonde maj återkom dottern till Arlanda med hälsan i behåll, både till kropp och själ, som jag bönat om. Dessutom ruskigt solbränd och med ett brett leende som skvallrade om äventyr, en uppdaterad självkänsla och livserfarenhet.

Att återförenas med en människa man älskar förbehållslöst är ingen enkel sak. Den känslostorm som genfar kroppen lamslår all sans och vett.

Den angst som jag burit på under dryga 100 dagar skulle lämna kroppen. Den dröp ur varje por på min hud och blandades med det lyckopulver som min kropp var täckt med. Det blev en enda sörja av känslor. Hela ankomstdagen förvreds mitt ansikte mellan lyckligt skratt och tårar av lättnad. Vuxna kvinna...

Där stod jag på Arlanda med mitt hemgjorda "välkommen hem" plakat och storlipade med handen för munnen, fastfrusen i golvet och bara... bara... Älskade barn, ÄNTLIGEN hemma!!!

Vackert besök

Idag tittade han förbi igen. Hundarna blev inte lika glada som jag...

Det händer ibland att han dyker upp på nätterna och retas. Smyger runt huset och snokar efter något. Det har hänt att jag fått gå ut och jaga iväg honom, för hundarna struntar han i.

Den vackra busen!

Koosera, koosera, koooooooooosera!!!

Idag, äntligen, fick jag uppleva ett av mina stora happenings under året. Det var kosläpp i Kårsta. Alla Rosorna och Klarorna och Bellorna skulle ut ur lagår´n för sommarbete.

Tigger-Tugg fick följa med för att väcka liv i vallningsgenen.

Och den vaknade!!! Det spritte i hela kroppen och han utstötte små underliga ljud och var på allerten som aldrig förr. Och när en av kossorna kom lite avsides från de andra så var han i princip ute i hagen för att återtälla flocken. Härligt att se!

Markbädd eller natursäng

Nu är det klart i markbäddarna för sådd. Grävde och rotade under "Den högst ansenliga högen" med gammal ved och skrapade fram underbart doftande mjuk mull som jag vände ned i jorden.
I veckan som kommer ska jag välja och vraka bland sättpotatis, rödbetor och allehanda sallad som ska ned i jorden.

Mina inomhusplantor och också planteras ut. Där blir det dessutom ett täcke över. Massor med pyssel och egen personlig njutning. Har dessvärre noterat att både hundar och kattor trivs i bäddarna , de med. Diverse tassavtryck har avslöjat dem.

Bilar, bilar och åter bilar

En dag på jobbet kan se ut så här... Speciellt när det är helgdagseftermiddag och folk envisas med att krocka och ställa till det. Det kanske inte syns men det är kö långt bak i fjärran och dessvärre lika illa framåt. Och åt båda hållen.
I dessa tider kommer talesättet "Tålamod är en dygd" till sin rätt. *suckar*

Att suga ur det sista

Man ska njuta! Och det gäller att kunna njuta av andras njutning...

Vi begav oss till den lokala skidbacken där snön fortfarande låg, vit och kall.

Nu är det inte jag som i första hand njuter av snö. Det gör där emot mina hundar.

Tuva-Lisa la sig ned och slöt ögonen. Njöt för fulla muggar av kylan. Tigger-Tugg passade på att i värsta värstingstil rulla nedför backen och samla så många snökockor i pälsen som möjligt. Tanken var nog "-Den som spar, han har!"

Uppför i full galopp och sedan nedför i spinn. Gång på gång.

Och när man ser att läpparna är dragna långt bak i ansiktet och ögonen glittar... Ja, då är man säker på att dom njuter!