En annan lokal

Idag blev det banklokalen. Inte Swedbank på Brommaplan (som fick oväntat besök på morgonen) utan min egen i stan. Vi skulle gå igenom min pension... (Mogenpoäng i toppnotering!)
Måste erkänna att det var liiiite pinsamt att daska upp plastmappen med alla papper samlade i en enda gigansisk oorganiserad jättebunt. Noooo f-king koll.
Med ett pedagogiskt leende loggade min egen personliga banktjänsteman in sig på pensionskontot, och med en förskoleanställds mildhet, började hon förklara hur det ligger till.
Ganska ok men inte helt tillfredsställande, blev domen. Men framför allt så har jag koll på nått som är så ångestframkallande att kallsvetten rinner längs ryggen.
Tack tjejen (jag får säga så för hon är hälften så gammal som jag) för ditt tålamod och din kunskap!

Gå på lokal

Det har snart gått 10 år sedan jag la ner mitt gamla hunddagis. Orsaken var av högst privat karaktär/katastrof och egentligen inget eget val.
Några år tyckte jag att det var skönt att ha en anställning att gå till. Och för all del, jag var hundförare så jag jobbade med hund ändå. Jobba - gå hem, jobba - gå hem. Inget som låg och gnagde mig sömnlös om nätterna. Inga skattebekymmer eller budgetbestyr.
Sen hände nått...
Suget efter bekymmer och bestyr kröp sakta tillbaka och funderingarna började på nytt. Ska jag öppna igen???
Många funderingar har det blivit och en del lokaler har jag synat. Men inget har dugit till mina drömmar.
Tills idag. Lokalen är perfekt! Helt enkelt perfekt!
Jublande inombords, från fötterna till halsen, hade jag svårt att lägga band på mig inför fastighetsägaren. Resten av kroppen (knoppen) slog bakut och "Fröken Reson" tog till orda.
"-Ska DU dra på dig något så stort och komplicerat? Tänk om ... *bla, bla bla*!!!
Nåväl, just nu hänger det på fastighetsägaren om jag är en tänkbar hyreskandidat. Och diverse myndigheter. Men om...

Lat: N 59º 17' 8.10"
Long: E 17º 49' 43.60"

Sköna söndag!

En härlig söndag har passerat lojt och stillsamt. Till skillnad från igår.
Superhunken och jag firade vår kärlek tillsammans. Utgång till Wirströms pub i Gamla Stan.
Självklart blev det vegetarisk burgare med pommes och dipp för min del, nedsköljt med Guinnes och whisky. Gott, gottigottgott!
Bandet som spelade heter Crossroads. Dom startade lite lagom ringrostigt men ökade konstant. När 3.e spelakten inleddes låg redan stämningen och öset på topp. Och från den positionen ökade man stenhårt. Vet inte riktigt vem som var mest svettig på slutet, musikerna eller publiken.
Bifogar länken till deras hemsida. Tyvärr låter det inte alls lika bra som i verkligheten.
http://www.bokacrossroads.nu/Lyssna.html


Passar på att lägga ut en länk från Youtube om en annan Crossroads. Det är värt besväret att lyssna till slutet!
Lyssna, lyssna, lyssna och njut!!!

www.youtube.com/watch?v=D0QKbnCDW94

Valla

Nä, inte Solvalla. Eller skidvalla utan...
BOLLVALLA!

Har hittat en ny träningsform för hundarna.
Sporten är ganska nyligen introducerad i Sverige och information hittas på: http://www.egetbevag.se/

Eller kolla in ett youtube-klipp:
http://www.youtube.com/watch?v=Xvc9VhFkyKk&feature=related

Läser just nu "boken om bollvallning", skriven av Åsa Tova Bergh
En perfekt sysselsättning för mina 2 arbetslösa vallare nu när det inte finns några får i familjen längre (...det där hörde jag inte...).
Det går ut på att hundarna ska rulla ett antal, typ pilates, bollar in i ett mål med dirigering av föraren. Det ska gå lugnt och metodiskt fram och inte någon hetsjakt med ögonvitorna synliga.
Min första målbild är att behålla luften i bollen, slippa se den slaktad, slippa se den slak och platt som min plånbok.

Ska bli riktigt roligt!

Tidiga vårkänslor

De gamla mörka vintervanorna har satt sina spår, inte bara i snön utan även på kroppen.
Många muffins senare inser jag att snart, snart, om bara 43 dagar, ska jag dra på mig sommarklänningen och vara enastående läcker inför min fästman och med kondition som en vältränad 25-åring glatt och utan svettpärlor rinnande längs kinderna jogga runt i Valencia.
Så... bara att se fasan i ögonen och göra upp träningsschema och anta nolltolerans i sockerintag. En utmaning så god som någon. Startade mitt nya liv med att baka en citronkaka med limeglasyr... Ja, ja, alla kan inte vara perfekta...

Rundgång

Mitt liv:
Jobba + hundar + äta + sova = repeat!

"Moster"

I natt kl. 01:52, kom äntligen den efterlängtade ungen.
Syster Yster födde fram en välskapt son. Att en sån liten och nätt människa kan rymma en så stor bebis är ett under. 51 cm lång och 3415 g tung.
Efter alla mer eller mindre märkliga namnförslag så verkar det ha landat vid Noel.
Det är i alla fall så han blev presenterad direkt efter födseln.
Sen vet ju alla att "Kärt barn har många namn"...

50-års fest

Nej!!!! För guds skull.... INTE MIN!
Så kunde jag ha tänkt men... faktiskt inte.

Det där med ålder är en ganska märklig fråga.
Och det är något som är en stor sak genom hela livet.
När man är runt 10 år längtar man helt galet till att få bli tonåring. Sen är det 18, sen 20 sen... Ja, det tar liksom lite stopp där någonstans.
Sen kommer längtan efter barn, jobb, bättre bil, större hus...
Man glömmer liksom bort sin ålder och lever i ett nu som i första hand präglas av att uppfylla alla förväntningar. Både egna och andras.
Men sen... Sen när man har åstadkommit allt det där.
Allt det där som man trodde var så viktigt och som sen... visar sig inte ha betytt så mycket.
Det är då man inser att man är tillbaka till att lägga åldern på minnet.
Och i den här åldern får man vara glad om man ens har ett fungerande minne.
För det är nu man inser att den perfekta ålder är den man just nu befinner sig i.
Enda skillnaden är att innan man nått medelåldern så har man inte mognaden att se att just den här åldern är den perfekta. Man är för upptagen med allt annat.
Men nu... Just nu... Man har fortfarande en juste hälsa (hmmm... når inte mina fötter längre men man kan ju böja på benen som kompensation), man har en hyfsat utvecklad social förmåga (med vissa begränsningar), och man har en aktningsvärd pondus (och nu menar jag inte hur kroppen är formad). Och det är ju toppen!!! Fast i den här åldern så bryr man sig inte så mycket om sånt längre...

Istället funderar man över:
Hur många timmar av sitt liv man har lagt ned på att granska sin kropp kritiskt i spegeln och förbannat sitt utseende.
Hur många timmar har man spenderat i telefon med vänninan analyserande "Han tittade på dej"!
Hur många timmar av ångest man genomlidigt över frågan: hur jag ska kunna göra nr 2 hemma hos den söta killen?
Hur många timmar har man lagt ned på att byta kläder inför festerna genom åren?

Och med facit i hand: Helt i onödan!!!

Andra funderingar nu för tiden är:
Hur länge kommer min kropp att orka hålla igång som om jag vore en tonåring?
När har jag råd att gå i pension?
Kommer det att finnas åldringsvård när jag är i behov av det?
Kommer mina globaliserade barn att finnas i närheten när jag är gammal?
Hur många fler hundar kommer jag att orka leva med och sköta om?

Förhoppningsvis kommer inte dessa funderingar att ha varit förgäves.

Tillbaka *irl*

Det var hårt att komma tillbaka till verkligheten, framför allt jobbet.

Livet på hög höjd, kyla och snö gjorde susen för själen.

Vissa minnesbilder sitter etsade på näthinnan och plockas fram i tid och otid. Tror till och med att det syns på mej när jag tänker på marängland. Ett stilla flin sprids i ansiktet och jag är tillfälligt inte kontaktbar.

Är otroligt sugen på att återvända till sommaren för att uppleva naturen på nytt sätt.

Har länge velat åka/köra hundspann och det fick jag äntligen pröva på. Och det var betydligt roligare än jag kunnat föreställa mig. Vilka krafter det är i djuren! Och så vackra dom är!

(Nu är jag ju partisk i och för sig...) Och fort går det (när Peter puttar på i uppförsbackarna), speciellt utför fjället. Och så galet vackert det är *suckar förnöjt* !