Magisk morgon

Vissa dagar är det helt underbart att få åka till jobbet...

Som klockan 04:45 i morse när solen redan gassade strax ovanför marken. Daggen som just tinat gnistrade som diamanter. Älvorna dansade över åkrarna och rådjuren lekte kurragömma.

Det är en av livets stora förmåner att få uppleva dessa mirakel.

Trollskt!

P-medel och potatis

Mina två lediga dagar bjöd på skit under naglarna. Har på vinst och förlust satt mina små späda plantor i jord. Har sått spenat och rödbetor också. Så nu kan jag lugnt sitta och vänta på midda´n.

I eftermiddags hände nått alldeles speciellt... Vi hade bloggmöte på jobbet...
Eller, alltså Linda, Mjöl-kanna och jag fikade tillsammans. Vad kul det är att träffa någon i verkligheten som man hört så mycket om. Och vilken kvinna sen!!! Inte undra på att Linda hänger henne i hasorna hela tiden.
Jo, jag skulle ju berätta om Lindas preventivmedel. Hon har tagit till sig sina föräldrars råd att det bästa preventivmedlet är ett p-piller mellan knäna. Jag sken upp och sa att: "eftersom jag är lite äldre än du (inte så lite heller, reds. anm.) så på min tid var det en citronkärna man skulle ha mellan knäna... Tänk vilken utveckling som har skett på preventivmedelsfronten. I dessa moderna tider har man verkligen förenklat och effektiviserat livet. Hur lätt är det att komma ihåg att köpa citron???

I föregående blogg ondgjorde jag mig över min deadline på inlämningsarbetet i skolan. Hör och häpna, någon blev bestört över min vånda och... vips! var datumet ändrat till den 29:nde. Det visade sig att uppgiften skulle ha lagts ut 1 vecka tidigare än vad som skedde. Därför beslöt man att skjuta på inlämningsdatumet. Och inte klagar jag!!!

Nu är det dags att packa ihop och krypa till kojs. Jag har arbetshelg framför mig. Ibland är dom riktigt roliga, desto oftare är dom riktigt jobbiga.
Men jag ska överleva helgen med gott humör eftersom jag har en gigantisk motivator. Jag ska provköra min (eventuella) nästa bil. Mer om det när det finns nått att berätta.

Natti, natti!

Vatten lek och ingen lek

Jodå, tackar som frågar. Inlämningsarbetet i grupprocesser kom in i tid och jag gladde mig över att få några dagars respit utan skolarbete. Visst ligger jag lite efter i ämnet hundens beteendebiologi men vaddå...
Som av en slump loggade jag in på skolans mailbox och insåg att nästa inlämningsarbete ska vara klart 22 maj. MAJ...??? Glöm allt om vila och bekymmersfri tillvaro. Ingen lek alltså!

Men för att uppbåda all energi som behövs och dessutom skapa lite kreativitet drog jag till sjön med djuren. Och nog får man energi när man ser denna välsignade plats. Dofterna från träden, ljuden från alla bin som arbetar frenetiskt bland blommorna... Man blir lyrisk!

Tänk att hundarna känner igen rätt grusväg trots att vi inte passerat just denna plats på jorden på nästan 9 månader. Tjut och pip från hundarna i samma veva som blinkersen började blippa.
Idag var det dags att inviga Tuva-Lisas flytväst. Hon älskar att bada men kan inte simma (än).

Det blev även tid för sandbad... Och vad gör väl det att bilen blir full med hundhår, sand och vatten? Åh, ljuvliga dag!!!

En underbart lång helg...

har flutit förbi. Känslan av att ha levt och haft det underbart rinner genom kroppen och sprider ett skönt ljud.
Fredagen spenderades ute med kärleken. Inkasserade min födelsedagspresent. Först av allt kom den Mojito som jag längat efter sedan Valenciaresan. Vi avnjöt den tillsammans med en första klassens middag på en Cubansk restaurang på Tengérgatan. Efter det såg vi på Caution! med Bounce på Orionteatern. Har ni inte sett den SÅ GÖR DET!!! Sista dagen är 30 maj, så skynda på. Inte ens i sin vildaste fantasi kan man göra sig en föreställning om hur bra det är. GÅ!
När sinnena lugnat sig lite anlände vi till vårt kära Wirströms i Gamla Stan. Lite liveblues och en öl gör att allt hamnar på sin plats. Att sitta en meter från en sax skänker kårar av välbehag ända in i själen.
Lördagen bjöd på andra upplevelser. Dags att titta på bilar. Min gamla "lilla Gumman" har fått sin dödsdom och ska så småningom gå vidare till de sälla parkeringsplatserna. Min vana trogen tittar jag på volvo. Alltså begav vi oss till Bilia Haga Norra för att känna och klämma lite på plåt och gummi. Mina ögon fastnade för en... Skoda Roomster... Nåväl, hur det blir med bilköpet är en senare fråga och blogginsats.
Kvällen bjöd på film och schlager, och sömn. Lagom till Norges bidrag sov jag som en stock i soffan. Blev så besviken på Malenas insats att jag helt gav upp intresset. Älsklingen ledde in mig i sovrummet och där vaknade jag nästa dag, helt ovetande om hur och när.
Söndagen blev en skönt shopping- och fikadag med dottern och reservdottern. Allt mellan Asien, pojkar och framtidsplaner har stötts och blötts. Några fuskhårtestar har inhandlats för att få min klena hårkaluffs att se lite spretigare ut i tofs (helt ointressant i jmf med klimathotet) och en ny blus och väska.
Väl hemkomna blev det sconesmiddag framför tv´n med en film. Så soft och så skönt!
Nu är jag väl förberedd att återgå till jobbet i morgon, med lust och vilja.

Angstbefriad

Så... Äntligen kom då dagen jag väntat på i så många månader. Ända sedan den 21 januari i år (se blogginlägg) har jag levt med en ständig angst.

Den åttonde maj återkom dottern till Arlanda med hälsan i behåll, både till kropp och själ, som jag bönat om. Dessutom ruskigt solbränd och med ett brett leende som skvallrade om äventyr, en uppdaterad självkänsla och livserfarenhet.

Att återförenas med en människa man älskar förbehållslöst är ingen enkel sak. Den känslostorm som genfar kroppen lamslår all sans och vett.

Den angst som jag burit på under dryga 100 dagar skulle lämna kroppen. Den dröp ur varje por på min hud och blandades med det lyckopulver som min kropp var täckt med. Det blev en enda sörja av känslor. Hela ankomstdagen förvreds mitt ansikte mellan lyckligt skratt och tårar av lättnad. Vuxna kvinna...

Där stod jag på Arlanda med mitt hemgjorda "välkommen hem" plakat och storlipade med handen för munnen, fastfrusen i golvet och bara... bara... Älskade barn, ÄNTLIGEN hemma!!!

Vackert besök

Idag tittade han förbi igen. Hundarna blev inte lika glada som jag...

Det händer ibland att han dyker upp på nätterna och retas. Smyger runt huset och snokar efter något. Det har hänt att jag fått gå ut och jaga iväg honom, för hundarna struntar han i.

Den vackra busen!

Koosera, koosera, koooooooooosera!!!

Idag, äntligen, fick jag uppleva ett av mina stora happenings under året. Det var kosläpp i Kårsta. Alla Rosorna och Klarorna och Bellorna skulle ut ur lagår´n för sommarbete.

Tigger-Tugg fick följa med för att väcka liv i vallningsgenen.

Och den vaknade!!! Det spritte i hela kroppen och han utstötte små underliga ljud och var på allerten som aldrig förr. Och när en av kossorna kom lite avsides från de andra så var han i princip ute i hagen för att återtälla flocken. Härligt att se!