Fröken Pärla och jag

Idag kom så äntligen dagen då vi fick rå om varandra på tu man hand. Fröken Pärla hittade jag i Sätra på en bakgård. Lite lortig och vilsekommen.

Men jag såg hennes potential och saken var biff (kan den ju inte vara när man är vegetarian)... och saken var quorn. Det ska bli hon och jag.

Efter lite shamponering och makeup var hon redo att följa med hem. Min Fröken Pärla!

Dag 3

Idag har det gått 3 dagar som "Nej tack, jag röker inte", och tackar som frågar: Det går bra! Över förväntan faktiskt. Varje morgon daskar jag på ett nikotinplåster på rumpan. Om det är plåstret eller dasken som gör susen är inte riktigt avgjort än. Vissa stunder kan Fan dyka upp och hånle. Jag motar Fan i grinden och kletar in honom i tuggummi. Hånle först som hånler sist. HA!

Jag har hittat en blogg för oss förtappade där vi kan beröma oss själva eller ge efter för självömkan. Toppen faktiskt! Där är man inte ensam om att bli beriden av demoner eller ryggdunka sig själv efter bästa förmåga.

Dessutom har jag ett gäng kollegor på jobbet som stöttar efter bästa förmåga. Ni är bäst!

En lördag utan dess like

Jag träffade min gamla barndomsbästis i lördags.
Hade mina funderingar på om jag känner igen henne... Dum fundering!
På 1 sjömils avstånd (jag åkte färja till vårt mötesställe) såg jag henne och blev alldeles varm i kroppen. Min bästis!
Vi har inte setts på 6-7 år... Varför? Vem vet... tiden går och man är väl upptagen. UPPTAGEN??? Skäms inför faktumet att jag misskött vår vänskap. Men skadan var inte värre än att vi kramade om varandra och fortsatte glatt att prata där vi slutade sist.
Hon hade en egen förlustelserutt inplanerad och det var bara att hänga med. Först Turinge med ett stort hus fyllt av prylar från golv till tak. Prylar, alltså allt man kan tänka sig behöva, eller inte, i form av inredningsgrunkor. Sen blev det en delikat lunch tillredd av en fd. mästerkock från någon känd krog som jag inte kommer ihåg namnet på. Men gott var det!
Turen gick vidare till Taxinge slott och där väntade en tårt-, bakelse- och kakbuffé utan dess like. Så mycket att välja på så att jag blev helt rådvill. I sann bästisanda delade vi våra tårtbitar så vi fick smaka två olika. Och bitarna var precis lika stora!
Vi hann titta på lite konst och hantverk också. Blev förtjust direkt när jag såg henne. En stilig och sann kvinna. Hon fick flytta hem till mig direkt.

Mätta och extremt nöjda for vi vidare mot Mariefred och Gripsholm. På väg dit hann vi stanna vid en lada med antikviteter och gamla möbler http://www.qvartinge.se/sommar/ . Väl framme i lillapyttestan tog vi en promenad och sen var det dags för... ehhhh... fika.
Och hur det gick till vet jag inte men plötsligt var dagen var snipp, snapp, slut.
Varm både av solen och sällskapet somnade jag med ett leende på läpparna.
Vi ska göra fler utflykter, det har vi lovat varandra - i år!

Den lilla, lilla valpen i den stora, stora skogen

Igår hade jag en "sköt dej själv"-dag på bortaplan. Tog itu med sånt som skänker traumatankar men ändå behöver göras. Det är så skönt efteråt... Ungefär som att jogga... (Säger dom som håller på med sånt.) Jag åkte till SKHLM och shoppade BH och klippte håret. Nöjd med att ha utfört både och utan att det löst ut någon psykos.

Idag var det dags för "sköt dej själv"-dag i hemmiljö. En klet och kladd-dag. Färga håret, skrubba med pieling och insmorning av min blekfeta lekamen med brunutansolkräm.

Sen, äntligen, var det dags för skogspromenaden med mina kompisar.

Ni vet hur det är när man går samma sträcka gång efter gång, år ut och år in, man liksom fastnar i ett beteende. Idag var dagen för att bryta det. Jag har många gånger velat vika av på en lite mystisk stig som jag trodde ledde till vatten. Med det i tanken packade jag ryggsäcken med kamera, frolic, banan och dricksvatten.

Så, väl i skogen började ett äventyr utan like...

Just när vi i godan ro kom spatserande hördes ett prasslande bland blåbärsriset. -"Vad där"???

Jag stannade upp, platsade hundarna och gick för att titta. Och där... Där! Men kolla en lite valp, en rävunge!

Jag fick knäppa händerna bakom ryggen för att inte gå emot mina egna principer.

Vilda djur ska man inte tafsa på och de ska stanna i skogen!!! Jag är noga med djurskydd och sånt men... JAG VILL HA DEN!!!!!!! Som med ett barn fick jag lirka med mig själv att inte sno den och stoppa i ryggsäcken.

Efter att ha tittat mig mätt gick vi vidare mot min lilla hemliga stig som vi skulle vika av på.

Här är den!

Vi gick en bit och plötsligt hade jag en ravin framför mig. Stigen gick brant nedför, precis bredvid stupet och plötsligt såg vi viken. En underbar liten gömd glänta med sandstrand. Helt perfekt!

Så det blev en badstund med hopp och lek för hundarna och en blöt och sandig bananstund för mig.

Magisk morgon

Vissa dagar är det helt underbart att få åka till jobbet...

Som klockan 04:45 i morse när solen redan gassade strax ovanför marken. Daggen som just tinat gnistrade som diamanter. Älvorna dansade över åkrarna och rådjuren lekte kurragömma.

Det är en av livets stora förmåner att få uppleva dessa mirakel.

Trollskt!

P-medel och potatis

Mina två lediga dagar bjöd på skit under naglarna. Har på vinst och förlust satt mina små späda plantor i jord. Har sått spenat och rödbetor också. Så nu kan jag lugnt sitta och vänta på midda´n.

I eftermiddags hände nått alldeles speciellt... Vi hade bloggmöte på jobbet...
Eller, alltså Linda, Mjöl-kanna och jag fikade tillsammans. Vad kul det är att träffa någon i verkligheten som man hört så mycket om. Och vilken kvinna sen!!! Inte undra på att Linda hänger henne i hasorna hela tiden.
Jo, jag skulle ju berätta om Lindas preventivmedel. Hon har tagit till sig sina föräldrars råd att det bästa preventivmedlet är ett p-piller mellan knäna. Jag sken upp och sa att: "eftersom jag är lite äldre än du (inte så lite heller, reds. anm.) så på min tid var det en citronkärna man skulle ha mellan knäna... Tänk vilken utveckling som har skett på preventivmedelsfronten. I dessa moderna tider har man verkligen förenklat och effektiviserat livet. Hur lätt är det att komma ihåg att köpa citron???

I föregående blogg ondgjorde jag mig över min deadline på inlämningsarbetet i skolan. Hör och häpna, någon blev bestört över min vånda och... vips! var datumet ändrat till den 29:nde. Det visade sig att uppgiften skulle ha lagts ut 1 vecka tidigare än vad som skedde. Därför beslöt man att skjuta på inlämningsdatumet. Och inte klagar jag!!!

Nu är det dags att packa ihop och krypa till kojs. Jag har arbetshelg framför mig. Ibland är dom riktigt roliga, desto oftare är dom riktigt jobbiga.
Men jag ska överleva helgen med gott humör eftersom jag har en gigantisk motivator. Jag ska provköra min (eventuella) nästa bil. Mer om det när det finns nått att berätta.

Natti, natti!

Vatten lek och ingen lek

Jodå, tackar som frågar. Inlämningsarbetet i grupprocesser kom in i tid och jag gladde mig över att få några dagars respit utan skolarbete. Visst ligger jag lite efter i ämnet hundens beteendebiologi men vaddå...
Som av en slump loggade jag in på skolans mailbox och insåg att nästa inlämningsarbete ska vara klart 22 maj. MAJ...??? Glöm allt om vila och bekymmersfri tillvaro. Ingen lek alltså!

Men för att uppbåda all energi som behövs och dessutom skapa lite kreativitet drog jag till sjön med djuren. Och nog får man energi när man ser denna välsignade plats. Dofterna från träden, ljuden från alla bin som arbetar frenetiskt bland blommorna... Man blir lyrisk!

Tänk att hundarna känner igen rätt grusväg trots att vi inte passerat just denna plats på jorden på nästan 9 månader. Tjut och pip från hundarna i samma veva som blinkersen började blippa.
Idag var det dags att inviga Tuva-Lisas flytväst. Hon älskar att bada men kan inte simma (än).

Det blev även tid för sandbad... Och vad gör väl det att bilen blir full med hundhår, sand och vatten? Åh, ljuvliga dag!!!