Jäschgård

Ja, jag vet! Det heter gärdesgård men ingen, alltså ingen, säger gärdesgård. Alla, och då menar jag alla (utom du din motvallsk...) säger jäschgård.

Nu är den klar. Runt hela tomten.

Det blev pricken över I. Eller Ö, för jag bor ju som på en ek-ö mitt bland havren och rapsen.

I fredags var jag tillbaka på Qvartinge Gård och hämtade mina grindar. Gamla järngrindar som ska bli kronan på verket till min jäschgård. Det blir SÅ snyggt! Du är välkommen att besöka mitt hus med vidhängande ...staket?

När man går i barndom

En dag för ett par månader sedan fick jag ett brev på FB.
-"Hej, det är jag! Kommer du ihåg mej?" Ungefär så löd brevet.

Det var min barndomskompis från Öland som hittat mej. Hon hade städat i en gammal bortglömd garderob och funnit en lika bortglömd gammal kompis bland gömmorna.

Med mina brev i handen skapade hon ett nytt som skulle väcka gamla insomnade minnesceller till liv.

Nu var det min tur att rota i gamla gömmor bland dagböcker, bokmärken och gamla nallar. Och visst, där i botten på kartongen låg dom. Hennes gamla brev, daterat 1974.

Vi hade brevväxlat under nästan 5 år och när jag läste breven fick jag följa utvecklingen från småglin till ung kvinna.

Det var dags att boka bussbiljett tillbaka till barndomen.

När jag klev av i Kalmar stod hon där. 14 år och Fernando med Frida ljöd på låg volym i huvudet.

Hon tog mej tillbaka till de gamla stenmurarna, den gamla kyrkan i byn, grusvägen vi cyklat på, huset där snyggaste killen bott, diket vi låg i och tjuvrökte och platsen där potatisvagnen stått uppställd.

Även ett besök i huset jag bott i. Oj, vad litet det blivit! Eller är det jag som blivit stor? Och min sommarsyster fanns i huset. Mamma till 3 barn, hur gick det till? Hon var ju 15 år alldeles nyss...

Många gamla bortglömda minnen fick liv och en välbehövlig uppdatering av sanningen. Och sanningen bestod i att jag fick läsa några av mina bus jag gjort i skolan, hur fixerad jag varit av den "snygga killen" och att jag fortfarande har svårt att skilja på e och ä utan stavningskontroll.

Halvårsbokslut

Det är sommarsolstånd och ljuset vänder på klacken och traskar åt andra hållet. Är det någon som kommer ihåg lyckan första morgonen det var ljust när väckarklockan ringde?

Till midsommar brukar jag gå igenom min almanacka och läsa om vad som hänt hittills under året.
Med facit i hand läser jag att det har varit rörigt.
Med facit i hand är jag medveten om att det har varit rörigt.
Med andra ord har det varit ett halvår av liv. Ett fasligt liv.
Hela känsloregistret har blivit aktiverat tillsammans med en massa upplevelser och erfarenheter.
Alltså ett bra liv!
Därför är det nyttigt att göra ett delårsbokslut...

Hur man förundras över andras hängivenhet

Jag var på besök hos min underbara kollega idag.
Det händer inte allt för ofta. Sist var för 9 år sedan...
Hälsa på hundar, fika och prata. Prata, gosa hund och äta lunch.
Sen bar det ut i trädgården.
Men jösses! Vilken hängivenhet. Hela kvinnan lyser av lycka över sin trädgård (och med all rätt!) och allt från praktfulla träd dignande av blommor till sprödaste plantan får sin beskärda del av ömhet och vård.
När man ser kärlek känner man igen den!

Dop och funderingar

Idag blev jag officiellt gudmor åt Noel.
Stolt som en gammal tall stod jag där längt fram i kyrkan och höll min gudson i famnen. Jag har fått äran att få värna och skydda detta barn som jag inte har blodsband till. Äran att få följa detta barn på sin resa genom livet. En sån gåva är sällsynt och endast en älskad vän kan skänka denna ynnest. Jag är evigt tacksam för detta!

Noel

Gudfadern och jag


I kyrkan pratade prästen om Guds godhet. Att Gud ser och hör.
I min värld måste han vara både blind och lomhörd för att kunna bortse från vad som händer i världen. Ingen, inte ens Gud, kan väl sitta overksam och titta på när småflickor blir utsatta för övergrepp. Titta på när unga pojkar dödar sina medmänniskor. Lugnt och stilla sitta med händerna knäppta i knät när gamla människor dör ensamma och olyckliga, i sin egen skit.

Det som hänt de senaste veckorna i mitt liv har väckt många tankar. Tankar om vad som är viktigt. Det som är viktigt i mitt liv är närhet. Närhet för mig betyder att man kan öppna sitt innersta för en annan människa. Att våga se sig själv, sina förtjänster och sina brister. Att våga stå någon så nära. Att våga... ge och ta. Vilken kliché! Så lätt att säga och så svårt att göra.
Att våga GE är att dela med sig av sina tankar - goda och onda, att se någon annan utan en självisk baktanke, utan att skydda sitt eget skinn i första hand.
Att våga TA är att få detsamma tillbaka.
Varför ska närhet vara så svårt?
Den dagen man äntligen upplever närhet till en annan människa är det som att sväva på moln, man hisnar. Det kan visserligen ibland kännas svårt, tungt och svida en del men känslan skänker ändå trygghet i att vara älskad.
I mitt liv finns det 2 människor (utöver mina barn) som har gåvan att ge närhet. Och med den vetskapen kan jag somna gott om nätterna. Gott och tryggt!

I natt jag drömde

Det där med drömmar är konstiga saker. Jag vet att hjärnan (om man är utrustad med en sån) arbetar självständigt under de perioder som hjärnägaren sover. Och för det mesta sover man så pass djupt att man inte kommer ihåg sina drömmar. Och för det mesta är man ganska glad över det...
Men härom natten drömde jag och hade hela filmen helt färdigredigerad framför mig när jag vaknade.
Själva handlingen var inte mycket att orda om. En del folk, en sandstrand, några solstolar och ett par parasoll på strandbarens veranda.
Det märkliga i det som utspelade sig var att jag tog mina väninnor och gick in i en grotta där det fanns en massa garderober och en stor köksö! där vi förvarade Kaluha... Vi hällde upp denna kaffesvarta dryck. (Är den svart? Vet inte ens om jag någonsin har druckit Kaluha...) i var sitt dricksglas. Den ena kvinnan såg jag inte ansiktet på men hon var en mycket nära vän (hur visste jag det?) Den andra var Samantha från Sex and the City... Vad i h-e gjorde hon i min dröm? Och vad hade hon att tillföra mig, jag som inte ens tittar på det eländiga programmet?
Nog för att jag många gånger analyserar mina drömmar och faktiskt kommer fram till att: "-Ja, det ligger ett dolt budskap här" men Samantha... Förklara det, den som kan!

En dag i taget

Är helt fokuserad på dagen som Är. Igår och idag. I morgon är en ny dag. Varje dag har sin agenda. Vad som ska göras. Schemat är fulltecknat och jag går delvis på autopilot. Känns skönt! Hela juni är fulltecknad. Det gäller bara att fokusera här och nu så njutningen av det som händer inte går till spillo. Börjar se ett målsnöre långt fram i synfältet. Semesterskylten hänger på målsnöret i fjärran.

Fiona, det är jag!

Fiona bor i ett träsk. Jag har just börjat leva i ett träsk. Det är inget fel på min tomtmark eller så, utan jag är hänvisad till singelträsket igen. Det är kanske inte dit man vill frivilligt men ibland har man inget att sätta emot. Blir man placerad där ofrivilligt kan man antingen ta sig därifrån med hjälp av närmaste träsktroll eller så försöker man se solen spegla sig i gyttjan och tycka att det känns rätt ok ändå.
Funderar på vilket som är värst. Att leva med någon som inte älskar en eller åka bergochdalbana. Båda ger dödsångest... Eftersom jag inte gör varken eller (längre) så förblir nog frågan olöst, även om ovissheten suger!

Fröken Pärla och jag

Idag kom så äntligen dagen då vi fick rå om varandra på tu man hand. Fröken Pärla hittade jag i Sätra på en bakgård. Lite lortig och vilsekommen.

Men jag såg hennes potential och saken var biff (kan den ju inte vara när man är vegetarian)... och saken var quorn. Det ska bli hon och jag.

Efter lite shamponering och makeup var hon redo att följa med hem. Min Fröken Pärla!

Dag 3

Idag har det gått 3 dagar som "Nej tack, jag röker inte", och tackar som frågar: Det går bra! Över förväntan faktiskt. Varje morgon daskar jag på ett nikotinplåster på rumpan. Om det är plåstret eller dasken som gör susen är inte riktigt avgjort än. Vissa stunder kan Fan dyka upp och hånle. Jag motar Fan i grinden och kletar in honom i tuggummi. Hånle först som hånler sist. HA!

Jag har hittat en blogg för oss förtappade där vi kan beröma oss själva eller ge efter för självömkan. Toppen faktiskt! Där är man inte ensam om att bli beriden av demoner eller ryggdunka sig själv efter bästa förmåga.

Dessutom har jag ett gäng kollegor på jobbet som stöttar efter bästa förmåga. Ni är bäst!

En lördag utan dess like

Jag träffade min gamla barndomsbästis i lördags.
Hade mina funderingar på om jag känner igen henne... Dum fundering!
På 1 sjömils avstånd (jag åkte färja till vårt mötesställe) såg jag henne och blev alldeles varm i kroppen. Min bästis!
Vi har inte setts på 6-7 år... Varför? Vem vet... tiden går och man är väl upptagen. UPPTAGEN??? Skäms inför faktumet att jag misskött vår vänskap. Men skadan var inte värre än att vi kramade om varandra och fortsatte glatt att prata där vi slutade sist.
Hon hade en egen förlustelserutt inplanerad och det var bara att hänga med. Först Turinge med ett stort hus fyllt av prylar från golv till tak. Prylar, alltså allt man kan tänka sig behöva, eller inte, i form av inredningsgrunkor. Sen blev det en delikat lunch tillredd av en fd. mästerkock från någon känd krog som jag inte kommer ihåg namnet på. Men gott var det!
Turen gick vidare till Taxinge slott och där väntade en tårt-, bakelse- och kakbuffé utan dess like. Så mycket att välja på så att jag blev helt rådvill. I sann bästisanda delade vi våra tårtbitar så vi fick smaka två olika. Och bitarna var precis lika stora!
Vi hann titta på lite konst och hantverk också. Blev förtjust direkt när jag såg henne. En stilig och sann kvinna. Hon fick flytta hem till mig direkt.

Mätta och extremt nöjda for vi vidare mot Mariefred och Gripsholm. På väg dit hann vi stanna vid en lada med antikviteter och gamla möbler http://www.qvartinge.se/sommar/ . Väl framme i lillapyttestan tog vi en promenad och sen var det dags för... ehhhh... fika.
Och hur det gick till vet jag inte men plötsligt var dagen var snipp, snapp, slut.
Varm både av solen och sällskapet somnade jag med ett leende på läpparna.
Vi ska göra fler utflykter, det har vi lovat varandra - i år!