onsdag 17 juni 2009

Hur man förundras över andras hängivenhet

Jag var på besök hos min underbara kollega idag.
Det händer inte allt för ofta. Sist var för 9 år sedan...
Hälsa på hundar, fika och prata. Prata, gosa hund och äta lunch.
Sen bar det ut i trädgården.
Men jösses! Vilken hängivenhet. Hela kvinnan lyser av lycka över sin trädgård (och med all rätt!) och allt från praktfulla träd dignande av blommor till sprödaste plantan får sin beskärda del av ömhet och vård.
När man ser kärlek känner man igen den!

2 kommentarer:

Evelina sa...

Var du hos Kärran?

Lie sa...

Jag beundrar också när människor ägnar sig helt och fullt åt något intresse. Själv har jag varit som en fjäril som flugit från blomma till blomma. Hunnit mycket av lite...