Jag har gjort slut

Sonen hade fått i uppgift att fixa punkteringen på min gamla cykel.

Min gamla cykel som jag inte kommer överens med. Den är för låg, har bockstyre (a´la 80-tal) och har racingdäck. Varken eller funkar på grusväg, den är inte något stabilt sällskap ihop med hundarna heller. Den har dock tjänat så gott den kunnat...

Nåväl, väl inne på cykelaffären stod jag och höll i plånboken med dubbelfattning. Hmmm... 250:- kronor för slang och nytt däck *smackade lite med tungan*, som kommer att funka lika dåligt på min grusväg. Och inte kan man cykla i skogen med den heller...

En försiktig fråga till säljaren om ett bättre alternativ resulterade i att jag föll pladask för en ny kärlek.

Med sina breda däck, ett rakt maskulint styre och rosa i färgen började mina ögon tindra och glöda och tanken att renovera det gamla öket var som bortblåst ur mitt system. Den blev brädad, rätt och slätt.

Nu jäklar hundar, nu kör vi!!!

Dagsverk och dagsvärk

Nu är våren här! Och ingen i familjen har lyckats undgå det...

Jag har skrapat, hotat, lockat och lirkat ihop hela familjen till den årliga våreldningen. Somliga kom på grund av plikt, andra kom på grund av pyromani.

Oavsett orsak har vi avverkat en dag i solen tillsammans bärandes på all sköns bråte från "högen".

"Högen" är en hög som redan dagen före inflyttning en gång i tiden var rekorderlig. Med åren som gått har "högen" växt till en "högst ansenlig hög". En gammal gunga, ett par uttjänta träd, en klyven huggkubbe, resterna från timmerhusbygget och diverse pallar från tidernas begynnelse har fått plats i "högen".

Gammalt virke av olik karaktär har samlats och gemensamt bildat ändamålet som helgat medlen. Den gamla uttjänta sandlådan har dolts tillsammans med sina uteleksaker och den äldsta delen av "högen" har tjänat till rävgryt.

Men nu skulle allt förvandlas till historia och den gamla eken i mitten skulle friläggas till förmån för älsklingen som har en vision att sitta under nämnda ek och dricka whiskey. Ingen dålig vision, alltså.

Erfaren husägare hade jag en uppskattning om hur många m3 "högen" innehöll och en ungefärlig avverkningstid i eldtunnan. Älsklingen hade en annan uppfattning orsakad av betydligt postitivare attityd. Ingen av oss hade rätt...

Efter en hel dag av slit (självklart avbrott i tid och otid för fika, mat och dryck) hade inte "högen" blivit nämnvärt mindre.

Men det finns ju fler helger att tillgå för vidare trädgårdsaktiviteter. Förutsatt att den illavarslande träningsvärken (hur kan man ha ont i armvecket?) hinner lägga sig så kanske det blir en fortsättning på visionen om några veckor. På grund av ett uselt riksdagspolitiskt vänsterintresse ligger 1:a maj bra till.

Frivilliga???

Gro, växa, skörda

Som de flesta andra drabbas jag på vårkanten av pånyttfödelse.

Det är just den här känslan som jag väntat på i 5 månader. Den känslan som jag hållit fast vid under de långa vintermånaderna som tär på min själ.
Den fantastiska känslan av lycka när det börjar gro och växa.
Inte att förväxla med den känslan av stolthet när det är dax att skörda. Men det är ett senare, mycket senare blogginlägg.


Lyckan att stå och rota i kökslådan efter gamla frön,
lyckan att få åka till mitt älskade växthus http://www.gustavshill.com/ och botanisera bland nya fröer.
Glädjen att få planera vad jag ska äta för hemproducerade läckerheter och stolt och kärleksfullt inspektera krukorna med sköra örter.
Tillfredsställelsen att få stoppa fingrarna i doftande jord, det är som att få tillskott av näring direkt genom huden.

Nu är några av fröerna planterade och det sprakar av växtlust i såbyttorna.
Till att börja med är det squach, pumpa, tomater, och melon. Till helgen ska jag förbereda för potatisen och rödbetor. Dom får planteras direkt ute i såbäddarna. Vis av erfarenhet måste jag också vara beredd på Kung Bores dödsryckningar och ha köldtäckning redo. Förra året höll han på att ta med sig hela potatisskörden ned i dödsriket, den dumme fan...

Torka

Det är torka i skallen, eller rättare sagt fyllt med snor och ett öronbedövande dån. All kreativitet är som utsnutet.
Spenderade 5 dagar i Valencia med min kärlek. Underbara dagar som så småningom hamnar med ord och bild på www.resedagboken.se
På väg till flygplatsen för att återgå till det sanna livet kom febern och öronen började spränga. Kul... speciellt inför en flygning med mellanlandning.
Väl hemkommen var det bara att inse sin dödlighet och kapitulera inför bacillernas makt. Både öron och bihålor utslagna. Doktorn, HJÄLP!!!
Så nu sitter jag här hemma och kan inget annat. Känner mig som: -"Ett utskitet äppelskrutt" (Mamma, förlåt att jag citerar dig.)
Även min drivkraft Rastlösheten är apatisk. Kan inte ens plugga vilket jag borde göra, måste göra. Men kunskapen får inte fäste på en hjärna som är indränkt i halt snor.
Vilket börjar göra mig irriterad och vilket får mig att inse att jag är på väg att bli frisk...
Så det kanske trots allt blir ett nytt blogginlägg om några dagar :-)

Min pärla har gått vidare

En epok är över. Tiden har runnit ut. Jag ska förklara...

En gång i tiden, närde jag en dröm om att bli Mc-åkare. För sisådär 4 år sedan, gjorde jag slag i saken och köpte en liten smidig pärla.

Suzuki GS500E -90

Målet var att ta Mc-kortet och sedan uppgradera mig till skönheten som lockat igång drömmen.

Ducati Monster

Jag såg framför mig hur jag gränslade mc´n och drog på mig den kolsvarta coola hjälmen. Gasade iväg på bakhjulet och gjorde världen stum av beundran (Ehhh...). Jag såg framför mig hur jag tog av mig hjälmen, skakade ut mitt långa hår som häng i en tjock fläta efter ryggen och avfyrade ett gnistrande leende mot den (fortfarande) imponerade publiken.

Och hur blev det?
Hmmm, ja....
Mina första övningskörningar var fyllda av skräck. Efter att ha framfört mitt fordon i max 80 km/h fick jag begära hjälp att bända loss mina händer från styret.
Men skam den som ger sig. Här ute på landet går det att övningsköra utan mentor. Så jag tuffade fram och tillbaka på grusvägen tills det kändes ledigt och bekvämt. Jajemen, här ska köras!

I samma veva kom leveransen med virke till altanen.
120 kvm altan, plättlätt, bara att fixa!
När 110 kvm var klart var även jag klar, färdig, slut. Min gamla krigsskada (ridolycka i 13-års åldern) blommade ut på allvar och jag fick diskbråck. Hur sexigt är det...? Och kom jag någonsin upp på motorcykeln igen? Nix!

Så den har stått i förrådet och samlat damm. Men nu är den såld. Det tog lång tid att ta det beslutet. Men det tog ännu längre tid att uppdatera min egen självbild. Jag har inte ens långt hår!!!

Skolplikt

Så har jag dragit igång kurs nr 2 för terminen.
Förutom "Hundens beteendebiologi" läser jag en högskolekurs som heter: "Grupprocesser samt hantering av konflikter och kränkningar".
Första uppgifter består i att:
Förklara teoretiskt vad som händer i en grupp som du ska ansvar för. Hur ska dagen planeras och organiseras utifrån de grundläggande tankar som präglar just den teorin. Hur agerar du som ledare utifrån det teoretiska perspektivet.
Gör sedan om samma manöver fast med en annan teori.
Reflektera över likheter och skillnader i de två planeringarna och fundera över konsekvenserna med avseende på förekomsten av dysfunktionella mekanismer i en grupp.
*Pust!!!* Det var jobbigt bara att skriva. Sen ska man tänka också...
Men det är kul och utmanande.
Enda smolken i bägaren är att ju mer jag lär mig om ledarskap och intilliggande ämnen desto mer uppenbart blir avsaknaden av det samma i samhället.

Lyssnade på P1 och en reporter från Caliber som var med på möten med Sverigedemokraterna. Deras åsikter är klart och tydligt deklarerade på partiprogrammet (ickerasistiska) men en ljudupptagning på några möten bevisade motsattsen. Att folk tänker irrationellt och rent ut sagt korkat är en sak. Men att en ledare inte bemöter detta, tar toppnotering på idioti. Och det är samma sak som sker i samhället och i arbetsmiljön. Det finns inga ledare längre! Hur j-a svårt är det att sätta ned foten? Är man feg (eller saknar mod, ska man säga på fint manér) så finns det ju lagar, regler och förordningar, you name it, att stötta sig på.
Hur lågt ska vi sjunka innan vi upptäcker att lite ledarskap gör susen?

Så, mina vänner: -"Ut i solen med er och njut"! (Pekar med hela handen)
Vi har äntligen fått lite plåster på såren efter sista snöfallet.

Vän av ordning

De som känner mig vet att jag värdesätter ordning och reda ( i det begreppet ingår inte städning). Jag kan bli väckt mitt i natten och på liggande fot berätta var den rosa trådrullen ligger. Jag har exakt koll på var äggskivaren befinner sig (undrar om allt det här tar för mycket plats i hjärnan till nackdel för annan kunskap...). Och jag värdesätter punktlighet! Så exakt 20:30 igår kväll larmade min klocka att det var dags att släcka ned belysningen i det världsomspännande projektet Earth hour. Vad jag däremot missade var en sån ohipp händelse som omställning till sommartid.
Alltså sket sig min söndagsmorgon...
Som arbetsdaglig rutin startar jag morgonen med att jag går med hundarna runt fältet. Sen sätter jag mig i bilen och rullar mot jobbet och inväntar klocklaget 05:15 med spänning. Då börjar den helt sanslöst spännande Sverigetävlingen "Sverige". Dock inte i morse. 05:17 är jag sur och vresig och skäller som värsta bannhund i min ensamhet åt SR: "-VAFALLS, ingen Sverigetävlingen "Sverige" idag??? Växlar mellan p3 och p4 och inser att det dessutom är olika program på de 2 kanalerna, vilket inte är normalt, denna arla helgmorgonstund. Då, då infinner sig den helt osannolika insikten att jag har försovit mig. JAG!!! Jag???
Ringer till radion (inte SR utan jobbets) och talar om att jag är påväg. Om det nu skulle vara till någon tröst så meddelar underbara Kärran att jag inte är ensam om att vara påväg till jobbet i fel tidszon.
Anländer till jobbet efter en lång och djup filosofisk ananlys att det är ok att komma för sent ibland. MEN DET ÄR INTE OK att missa Sverigtävlingen "Sverige". Det sabbade hela min dag!!!