Skolplikt

Så har jag dragit igång kurs nr 2 för terminen.
Förutom "Hundens beteendebiologi" läser jag en högskolekurs som heter: "Grupprocesser samt hantering av konflikter och kränkningar".
Första uppgifter består i att:
Förklara teoretiskt vad som händer i en grupp som du ska ansvar för. Hur ska dagen planeras och organiseras utifrån de grundläggande tankar som präglar just den teorin. Hur agerar du som ledare utifrån det teoretiska perspektivet.
Gör sedan om samma manöver fast med en annan teori.
Reflektera över likheter och skillnader i de två planeringarna och fundera över konsekvenserna med avseende på förekomsten av dysfunktionella mekanismer i en grupp.
*Pust!!!* Det var jobbigt bara att skriva. Sen ska man tänka också...
Men det är kul och utmanande.
Enda smolken i bägaren är att ju mer jag lär mig om ledarskap och intilliggande ämnen desto mer uppenbart blir avsaknaden av det samma i samhället.

Lyssnade på P1 och en reporter från Caliber som var med på möten med Sverigedemokraterna. Deras åsikter är klart och tydligt deklarerade på partiprogrammet (ickerasistiska) men en ljudupptagning på några möten bevisade motsattsen. Att folk tänker irrationellt och rent ut sagt korkat är en sak. Men att en ledare inte bemöter detta, tar toppnotering på idioti. Och det är samma sak som sker i samhället och i arbetsmiljön. Det finns inga ledare längre! Hur j-a svårt är det att sätta ned foten? Är man feg (eller saknar mod, ska man säga på fint manér) så finns det ju lagar, regler och förordningar, you name it, att stötta sig på.
Hur lågt ska vi sjunka innan vi upptäcker att lite ledarskap gör susen?

Så, mina vänner: -"Ut i solen med er och njut"! (Pekar med hela handen)
Vi har äntligen fått lite plåster på såren efter sista snöfallet.