Ännu en dag i snö.

Det blev inga skidor idag. Men det blev en lång prommenad mellan fjällen tillsammans med hundarna. Och självklart djupsnöbus!
Återförenades med alla till lunch. Fick en vegetarisk pasta fylld med Karl-Johan svamp och massor med grönsaker till. Fantastiskt gott!
Efter kaffet drog de andra ut på fjället igen med sina skidor medan jag stannade inomhus tillsammans med datorn och mitt plugg. Hade en skön eftermiddag i lugn och ro. Luften suger musten ur mig och kroppen är skönt avslappnad.
Ikväll blir det besök på Gammelgården och deras berömda kök.
Är riktigt stolt över min minsting (http://www.rixskate.blogspot.com/ finns som länk på min sida som moggis bloggis) som lärt sig hantera skidor riktigt proffsigt i år.

Snö, snö och åter snö!

Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen...
Besättningen i villan samt volvon och vovvar drog norrut till snön.
Alla åker skidor... utom jag... tror jag...
Det ser så otroligt roligt och enkelt ut...
Tog en provtur med lånade pjäxor och korta skidor nedför backen till stugan... 4 meter... Oooohhhiiii!!!
Kärleken stod nedanför med ett tålmodigt, pedagogiskt och uppmuntrande leende men tänkte nog både det ena och det andra.
Fast i morgon SKA jag hyra egna skidor och ta en tur med hundarna i släpliften... tror jag...
Idag har vi i alla fall pulsat runt i snön och letata godis och mulat varandra, jag och mina pälsklingar. Jätteroligt! Ajje tappade sitt halsband i snön, omöjligt att hitta igen i 40 cm snö. Så det blev till att köpa ett nytt på Ica.
När alla var klara i backarna åkte vi iskart. Hur kul som helst!!!
Nu återstår middag och en liten whisky. Otroligt nöjd med dagen.

Dotter, dotter...

Pratade med min älskade jänta igår.
Resan till Bankok hade tagit 17 timmar inkl. en massa strul som "inte landningstillstånd" och sånna petitesser.
Men väl framkomna hade allt klaffat med hostel och bekanta.
"-Vet du Mamma, det stod pallar utställda på gatan som man liksom bara satt på och så beställde man hinkar med sprit och så fick man sugrör!!!"

"-KOM HEM UNGE!!!"

Ätardag...

Läser med förtjusning min kära kollegas blogg. Hon är sååå tokmotiverad och kommer att nå vilka mål hon än förutsätter sig.
När hon skriver om ätardagar, dieter och träning märker jag hur jag försöker att jämföra mig. Jag är också jättemotiverad...
Ätardagen började igår med pasta och stekta champinjoner i gorgonzolasås, tjocka skivor med knaprigt lantbröd, allt nedsköljt av rödvin... Sen blev det nötter och popcorn halvsovandes i soffan.
Vi fortsatte i morse med amerikanska pannkakor och rostbröd med whiskeymarmelad och kokta ägg...
Gillar ätardagar!!!

Fetknopp och benrangel

Det har brutit ut ett ordkrig bland bloggarna jag följer.
Jag ska i ärlighetens namn erkänna att jag inte vill läsa allt ni skriver, det räcker med några rader för att förstå att ni inte vill förstå varandra.

Vi har alla olika tolkningar av ord och dess betydelse. Vi har olika bakgrunder, sociala förhållanden och erfarenheter som låter oss tolka olika. Men är inte det bra? Om alla var likformiga både till kropp och själ, vad hade vi att prata om då?

Vad beträffar vikt och kroppsuppfattning kan jag som "expert" på området inflika att DET SPELAR INGEN ROLL HUR MAN SER UT I SPEGELN, DET SITTER I SKALLEN!!!.
Jag har haft ätstörningar till och från i hela mitt liv. Under två perioder i mitt liv har jag haft en kraftigt utvecklad aneroxia som resulterat i undervikt. På vågen och i andras ögon! Själv har jag lidit av min inbillade övervikt och fortsatt svälta mig tills döden började gnugga sina händer av förtjusning.

Idag väger jag 25 kg mer än för 10 år sedan. Jag har gått från storlek 32-34 till en stolt storlek av 44. Och jag är 174 cm lång.
Det har varit en lärorik vandring som resulterade i 5 ord: JAG DUGER SOM JAG ÄR!!!!
Och det är JAG och ingen annan som gör bedömningen. Vissa dagar känner jag mej som ett fläskberg, andra dagar är jag så nöjd med mitt utseende att jag nästan blir odräglig.
Jag kan bara beklaga till alla mina medmänniskor som inte kommit fram till ovanstående unika resultat.
Och jag kan bara beklaga till alla som med beundrande ordalag frågade mig hur jag kunde hålla mig så smärt och fin när jag höll på att dö.
"-Sluta äta för fan, så ska du se att du blir vacker!"

Med ryggan...

i högsta hugg och ett stort flin på läpparna slängde sig dottern in i min bil, och för en gångs skull stönade hon inte över hur kallt det var i bilen.
Färden gick till Arlanda...
Så kom då dagen då min lilla jänta drog till Asien tillsammans med bästisen och tillika min extradotter. Som två småflickor stod dom där i kön in till gaten rusiga av lycka medan jag tittade på och kände angsten rida genom kroppen.
"-Vi ses om 4 månader!"
Se till att komma hem hela både till kropp och själ...

Vi som stannar hemma kan följa äventyret på www.resedagboken.se och alias likesasia.

Katatrofen undanröjd?

Vi valde att hoppa över domedagen, gå runt och fortsätta på andra sidan. Och tillsammans. Känns otroligt hoppfullt och med en trygg känsla av att vi kommer att få hjälp med språktolkning.

De senaste dagarna har jag läst en bok på rekommendation av en vis kvinna.
Den heter "Hemligheten" och är gjord av Dan Josefsson och Egil Linge. Rekommenderas starkt till dej som inte riktigt får till det i relationen. Handfasta tips hur du ska kunna förbättra kontakten med dina egna känslor och tankar. För det handlar om dig och ingen annan!

Vacumdag

Den här dagen passerar som i vacum.
Tvätta, städa, gå ut med hundarna, vanka av och an, äta, se på film, vanka av och an, sitta framför datorn, vanka av och an, laga mat, vanka av och an.
I huvudet snurrar frågor och svar, ännu fler frågor som besvaras av fler frågor. En enda röra.
Är det värt besväret...?

Det skakar...

och jorden rämnar. Det känns som jordbävning. Jorden skakar och jag bävar för att marken ska ge vika. Mina fötter är inte längre fast förankrade i en frodig mylla. Jag klampar runt i sankmark som hotar att dra mig ned i en kletig sörja. En sörja av outtalade känslor, en sörja av missförstånd, en sörja av ovilja att kämpa, en sörja av två olika världar som inte integrerar.

Ha-galen

Det nya året har börjat med att jag äntligen har inhandlat ett stycke hett önskad systemkamera. Känner mej otroligt duktig och (hör och häpna) kompetent för att jag inte fegade ur att sätta mej in i nått som jag inte begriper mej på.

Här ska lusläsas instruktionsböcker och kollas på instruktionsvideor (och det är bråttom eftersom skolan börjar snart igen och då finns ingen tid att läsa nått annat än undervisningslitteratur).

Kan man säga att en kamera är... sexig...? Jo visst, den är superhott!

Väntar otåligt på att batteriet ska ladda klart så att jag kan börja fingra på allvar, fixa inställningar och börja min karriär som paparazzi. Hoppas att inte hundarna stämmer mej...

Nikon D80 med 18-55 mm objektiv

Tamron 70-300 mm Tele-Macro