Det skakar...

och jorden rämnar. Det känns som jordbävning. Jorden skakar och jag bävar för att marken ska ge vika. Mina fötter är inte längre fast förankrade i en frodig mylla. Jag klampar runt i sankmark som hotar att dra mig ned i en kletig sörja. En sörja av outtalade känslor, en sörja av missförstånd, en sörja av ovilja att kämpa, en sörja av två olika världar som inte integrerar.