Fiona bor i ett träsk. Jag har just börjat leva i ett träsk. Det är inget fel på min tomtmark eller så, utan jag är hänvisad till singelträsket igen. Det är kanske inte dit man vill frivilligt men ibland har man inget att sätta emot. Blir man placerad där ofrivilligt kan man antingen ta sig därifrån med hjälp av närmaste träsktroll eller så försöker man se solen spegla sig i gyttjan och tycka att det känns rätt ok ändå.
Funderar på vilket som är värst. Att leva med någon som inte älskar en eller åka bergochdalbana. Båda ger dödsångest... Eftersom jag inte gör varken eller (längre) så förblir nog frågan olöst, även om ovissheten suger!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Som du vet så är singelträsket inte för alltid ett träsk. Det är ju svårt för dig att ta in just nu men när det där mest onda lägger sig visar sig träsket ofta vara en ganska rofylld plats med möjligheter man inte ens anade. Innan man når dit så är det ju helt ok med känslor av allehanda slag. Fast det där vet du ju någonstans där inuti. Primalskrik bör helst ske i en garderob alt. städskrubb enl. min kompis. Stick in huvudet, skrik och stäng fort som f_n. Man får inte öppna för snabbt efter det för då kan ångesten hoppa på en igen.
Känner med dig/Annika
Ta det lugnt. Tänk på att Fiona hittade kärleken oxå så det e inte över. Livet har bara tagit en vändning. Vem vet. detta kanske är början på något jätte bra och storet.
ENDAST FRAMTIDEN KAN GE DIG SVARET!
Du klarar allt bara du vill det.
Skicka en kommentar