Min pärla har gått vidare

En epok är över. Tiden har runnit ut. Jag ska förklara...

En gång i tiden, närde jag en dröm om att bli Mc-åkare. För sisådär 4 år sedan, gjorde jag slag i saken och köpte en liten smidig pärla.

Suzuki GS500E -90

Målet var att ta Mc-kortet och sedan uppgradera mig till skönheten som lockat igång drömmen.

Ducati Monster

Jag såg framför mig hur jag gränslade mc´n och drog på mig den kolsvarta coola hjälmen. Gasade iväg på bakhjulet och gjorde världen stum av beundran (Ehhh...). Jag såg framför mig hur jag tog av mig hjälmen, skakade ut mitt långa hår som häng i en tjock fläta efter ryggen och avfyrade ett gnistrande leende mot den (fortfarande) imponerade publiken.

Och hur blev det?
Hmmm, ja....
Mina första övningskörningar var fyllda av skräck. Efter att ha framfört mitt fordon i max 80 km/h fick jag begära hjälp att bända loss mina händer från styret.
Men skam den som ger sig. Här ute på landet går det att övningsköra utan mentor. Så jag tuffade fram och tillbaka på grusvägen tills det kändes ledigt och bekvämt. Jajemen, här ska köras!

I samma veva kom leveransen med virke till altanen.
120 kvm altan, plättlätt, bara att fixa!
När 110 kvm var klart var även jag klar, färdig, slut. Min gamla krigsskada (ridolycka i 13-års åldern) blommade ut på allvar och jag fick diskbråck. Hur sexigt är det...? Och kom jag någonsin upp på motorcykeln igen? Nix!

Så den har stått i förrådet och samlat damm. Men nu är den såld. Det tog lång tid att ta det beslutet. Men det tog ännu längre tid att uppdatera min egen självbild. Jag har inte ens långt hår!!!

Skolplikt

Så har jag dragit igång kurs nr 2 för terminen.
Förutom "Hundens beteendebiologi" läser jag en högskolekurs som heter: "Grupprocesser samt hantering av konflikter och kränkningar".
Första uppgifter består i att:
Förklara teoretiskt vad som händer i en grupp som du ska ansvar för. Hur ska dagen planeras och organiseras utifrån de grundläggande tankar som präglar just den teorin. Hur agerar du som ledare utifrån det teoretiska perspektivet.
Gör sedan om samma manöver fast med en annan teori.
Reflektera över likheter och skillnader i de två planeringarna och fundera över konsekvenserna med avseende på förekomsten av dysfunktionella mekanismer i en grupp.
*Pust!!!* Det var jobbigt bara att skriva. Sen ska man tänka också...
Men det är kul och utmanande.
Enda smolken i bägaren är att ju mer jag lär mig om ledarskap och intilliggande ämnen desto mer uppenbart blir avsaknaden av det samma i samhället.

Lyssnade på P1 och en reporter från Caliber som var med på möten med Sverigedemokraterna. Deras åsikter är klart och tydligt deklarerade på partiprogrammet (ickerasistiska) men en ljudupptagning på några möten bevisade motsattsen. Att folk tänker irrationellt och rent ut sagt korkat är en sak. Men att en ledare inte bemöter detta, tar toppnotering på idioti. Och det är samma sak som sker i samhället och i arbetsmiljön. Det finns inga ledare längre! Hur j-a svårt är det att sätta ned foten? Är man feg (eller saknar mod, ska man säga på fint manér) så finns det ju lagar, regler och förordningar, you name it, att stötta sig på.
Hur lågt ska vi sjunka innan vi upptäcker att lite ledarskap gör susen?

Så, mina vänner: -"Ut i solen med er och njut"! (Pekar med hela handen)
Vi har äntligen fått lite plåster på såren efter sista snöfallet.

Vän av ordning

De som känner mig vet att jag värdesätter ordning och reda ( i det begreppet ingår inte städning). Jag kan bli väckt mitt i natten och på liggande fot berätta var den rosa trådrullen ligger. Jag har exakt koll på var äggskivaren befinner sig (undrar om allt det här tar för mycket plats i hjärnan till nackdel för annan kunskap...). Och jag värdesätter punktlighet! Så exakt 20:30 igår kväll larmade min klocka att det var dags att släcka ned belysningen i det världsomspännande projektet Earth hour. Vad jag däremot missade var en sån ohipp händelse som omställning till sommartid.
Alltså sket sig min söndagsmorgon...
Som arbetsdaglig rutin startar jag morgonen med att jag går med hundarna runt fältet. Sen sätter jag mig i bilen och rullar mot jobbet och inväntar klocklaget 05:15 med spänning. Då börjar den helt sanslöst spännande Sverigetävlingen "Sverige". Dock inte i morse. 05:17 är jag sur och vresig och skäller som värsta bannhund i min ensamhet åt SR: "-VAFALLS, ingen Sverigetävlingen "Sverige" idag??? Växlar mellan p3 och p4 och inser att det dessutom är olika program på de 2 kanalerna, vilket inte är normalt, denna arla helgmorgonstund. Då, då infinner sig den helt osannolika insikten att jag har försovit mig. JAG!!! Jag???
Ringer till radion (inte SR utan jobbets) och talar om att jag är påväg. Om det nu skulle vara till någon tröst så meddelar underbara Kärran att jag inte är ensam om att vara påväg till jobbet i fel tidszon.
Anländer till jobbet efter en lång och djup filosofisk ananlys att det är ok att komma för sent ibland. MEN DET ÄR INTE OK att missa Sverigtävlingen "Sverige". Det sabbade hela min dag!!!

Matvrak

Vad ska man göra när man är ledig om inte sånt som roar en, får en att koppla av och dessutom får kreativiteten att flöda.
Alltså lagar jag mat...
Igår blev det brödbak. Skulle prova ett nytt recept med surdeg men det blev... en surdeg. Kastade receptet och börjar om från början med nått annat urklipp, en annan dag.
När jag passerade fruktkorgen såg jag att äpplena äntligen blivit tillräckligt gamla för att passa i en äppelkaka. Nog för att jag sopsorterar, komposterar och matar rådjur och hundar, men lite kan recyklas till ätbart igen.
Idag har det blivit potatissallad med fetaost, coleslaw och Taboulleh gjord på korn och vildris. Vi får se vilken respons det blir i familjen ikväll. Får nog slänga fram en köttbit också för husfridens skull.

Vårbestyr

Vaknade som en zombie 07:00. Det är 3 timmar senare än normalt (arbetstider, du vet...). Jag har trots min höga ålder inte listat ut varför det känns uselt att gå upp senare än klockan ottan. Sömnrytm och sånt trams har jag alltid förklarat mitt beteende med men det vette sjutton...
Nåväl, när sonen var ivägkört till skolan och jag stod mitt i huset och tittade flög fan i mej. Här ska städas!!! Kan frivilligt erkänna att det inte hör till mina favoritsysslor men fram drogs dammsugaren och dammtrasan kändes följsam som aldrig förr. Och som grädde på moset blev även fönstrena avtorkade (fast bara på insidan, någon måtta får det vara).
En häpen städhatare tittade storögt på sitt verk och nickade gillande. Inte illa, inte illa!

Helg!

Efter 84 timmar på jobbet var jag överdrivet pigg. Hemkommen den sista jobbkvällen var motivationen på topp inför de sista 12 timmarna av arbetstid. Tänkte att det här grejjar jag med bravur och kommer att vara pigg, fräsch och utvilad tills jag träffar Hunken på torsdag kväll...
Mmmm... jo, tjena!
Torsdag kväll inleddes med the och macka framför tv´n i väntan på att detta mästerverk av man skulle uppenbara sig i min hall. I samma takt som mackan försvann ned i magen försvann även min ork och tröttheten spred sig i kroppen som feber. Så när ovanstående person äntligen klev in med ett brett leende och glad över att äntligen få träffa sin söta mö möttes han av en zombie. Retlig, ofräsch och slut försökte jag göra mitt bästa att hålla mig vaken, vilket inte lyckades speciellt bra. Runt 22:00 slocknade jag i soffan och alla, ja alla, tankar om en mysig gulligullsnutt kväll glömdes bort.
Bra jobbat bruden...!

Men idag, idag! SKA jag umgås med min älskling. Och resten av familjen också.
Det är vårdagjämning idag. och det är min bästa högtid.
Ingen dag ger så mycket hopp, längtan och glädje. Hela våren och sommaren ligger framför mig. Ja, hela året ligger framför. Månaderna mellan vintersolståndet och vårdagjämning är för mej en enda lång sträcka av pina och mörker (inte helt sant).
Så idag blir det vårmiddag!
Tänkte inleda med jordgubbsmojitos för att få lite sting på dukningen. Det blir fina servetter och tulpaner på bordet.
När det är klart blir det sill och potatis, följt av grillad lax och potatissallad. Till dessert blir det hemgjord jordgubbsglass. Middagen avslutas med mörk chokladmousse och en skvätt whisky tillsammans med kaffe.
Låter inte så dumt... Bara jag håller mej vaken!

Enade

Morgonen började bra och blev bara bättre!
Som vanligt ringde väckarklockan 04:00.
Jag kostade på mig att snoza 1 gång. Strax efter att jag klivit ur sängen blev jag varse om att... Men... det är ju molnfritt på himlen. En perfekt knallgul halvmåne kikade in på mej och sa "-God morgon, min sköna!" Vilken start på morgonen!
När alla morgonbestyr var klara drog hundarna och jag ut i den krispiga luften och förundrades över att det redan var gryning. REDAN!
04:50 ljusnade det i horisonten och några trötta stjärnor blinkade lojt. Solen hade bråttom idag. Den skulle äntligen få visa upp sig i all sin prakt.
När bilen rullade ut på grusvägen i riktning mot jobbet var det redan ljust. Wow!
Lite senare hade alla andra också upptäckt den märkliga dagen. En gassande varm sol lockade ut den stora massan och pressade upp dem mot husväggarna. Med hårt ihopknipna ögon och med ett lätt leende i det uppåtvända ansiktet hade hela världen enats i en längtan och ett hopp om sommar.