En lördag utan dess like

Jag träffade min gamla barndomsbästis i lördags.
Hade mina funderingar på om jag känner igen henne... Dum fundering!
På 1 sjömils avstånd (jag åkte färja till vårt mötesställe) såg jag henne och blev alldeles varm i kroppen. Min bästis!
Vi har inte setts på 6-7 år... Varför? Vem vet... tiden går och man är väl upptagen. UPPTAGEN??? Skäms inför faktumet att jag misskött vår vänskap. Men skadan var inte värre än att vi kramade om varandra och fortsatte glatt att prata där vi slutade sist.
Hon hade en egen förlustelserutt inplanerad och det var bara att hänga med. Först Turinge med ett stort hus fyllt av prylar från golv till tak. Prylar, alltså allt man kan tänka sig behöva, eller inte, i form av inredningsgrunkor. Sen blev det en delikat lunch tillredd av en fd. mästerkock från någon känd krog som jag inte kommer ihåg namnet på. Men gott var det!
Turen gick vidare till Taxinge slott och där väntade en tårt-, bakelse- och kakbuffé utan dess like. Så mycket att välja på så att jag blev helt rådvill. I sann bästisanda delade vi våra tårtbitar så vi fick smaka två olika. Och bitarna var precis lika stora!
Vi hann titta på lite konst och hantverk också. Blev förtjust direkt när jag såg henne. En stilig och sann kvinna. Hon fick flytta hem till mig direkt.

Mätta och extremt nöjda for vi vidare mot Mariefred och Gripsholm. På väg dit hann vi stanna vid en lada med antikviteter och gamla möbler http://www.qvartinge.se/sommar/ . Väl framme i lillapyttestan tog vi en promenad och sen var det dags för... ehhhh... fika.
Och hur det gick till vet jag inte men plötsligt var dagen var snipp, snapp, slut.
Varm både av solen och sällskapet somnade jag med ett leende på läpparna.
Vi ska göra fler utflykter, det har vi lovat varandra - i år!