Goa, söta och varma vänner!

Tillbaka på jobbet efter att ha tillbringat en viss tid i hemmamiljö.
Fick ett enormt härligt mottagande av vissa kollegor; Goa Johan, Söta Linda och Varma Kerstin. Stora härliga kramar och uppriktiga ögon.
En underbar känsla att bli sedd och uppleva att jag varit saknad.
(Här finns det plats för att lägga in en massa självkritisk ironi men jag låter bli och bara njuter av känslan.)
Ibland känner jag mej ensam, utanför och som om jag var gjord av storstadsluft. Oftast rinner det av, som den gås jag är, men inte alltid. Och det är då som jag plockar fram känslan av att vara en uppskattad vän och kollega.
I "min" bransch finner man oftast uppskattning just hos sina kollegor. Ibland hos kunderna, men mer sällan högre upp i leden.
Det genomförs just nu en medarbetarundersökning av ett Researchföretag. Jag tror att alla väntar med spänning på resultatet. Den stora frågan är om resultatet kommer att presenteras för medarbetarna... Fast vi vet ju redan resultatet... Och är inte det underligt att vi som generellt sett ses som underutbildade, visionslösa och lata redan listat ut det?
Min hetaste önskan är att få närvara medan det högre ståndet läser undersökningsresultatet.
Snacka om perfekt tillfälle att få studera några av mina största intressen samtidigt; flockbeteende, konflikthantering och ledarskap. *Skrattar gott åt tanken*