Min pärla har gått vidare

En epok är över. Tiden har runnit ut. Jag ska förklara...

En gång i tiden, närde jag en dröm om att bli Mc-åkare. För sisådär 4 år sedan, gjorde jag slag i saken och köpte en liten smidig pärla.

Suzuki GS500E -90

Målet var att ta Mc-kortet och sedan uppgradera mig till skönheten som lockat igång drömmen.

Ducati Monster

Jag såg framför mig hur jag gränslade mc´n och drog på mig den kolsvarta coola hjälmen. Gasade iväg på bakhjulet och gjorde världen stum av beundran (Ehhh...). Jag såg framför mig hur jag tog av mig hjälmen, skakade ut mitt långa hår som häng i en tjock fläta efter ryggen och avfyrade ett gnistrande leende mot den (fortfarande) imponerade publiken.

Och hur blev det?
Hmmm, ja....
Mina första övningskörningar var fyllda av skräck. Efter att ha framfört mitt fordon i max 80 km/h fick jag begära hjälp att bända loss mina händer från styret.
Men skam den som ger sig. Här ute på landet går det att övningsköra utan mentor. Så jag tuffade fram och tillbaka på grusvägen tills det kändes ledigt och bekvämt. Jajemen, här ska köras!

I samma veva kom leveransen med virke till altanen.
120 kvm altan, plättlätt, bara att fixa!
När 110 kvm var klart var även jag klar, färdig, slut. Min gamla krigsskada (ridolycka i 13-års åldern) blommade ut på allvar och jag fick diskbråck. Hur sexigt är det...? Och kom jag någonsin upp på motorcykeln igen? Nix!

Så den har stått i förrådet och samlat damm. Men nu är den såld. Det tog lång tid att ta det beslutet. Men det tog ännu längre tid att uppdatera min egen självbild. Jag har inte ens långt hår!!!