Dikt

Julen kom och julen gick,
lycklig den som klappar fick.
Jag fick många, hårt och mjukt,
fast det är ju ganska sjukt.
Klappar skickas kors och tvärs,
svetten lackar, vilken pärs.
Mat skall lagas, allt skall ätas,
sen skall även midjan mätas.
Knäcken fastnat i kastrullen,
hörrö tomten! Jävla drullen.
Välte bocken när han for,
även far och gamla mor.
Fårad, sliten, ganska ful,
skönt... det är långt till nästa jul.
Ett år på mej att få vila,
sen är det dax att åter ila.
Men till dess nu alla får,
önskan om ett gott nytt år!

Snart slut

Snart är det slut på det här året. Ett händelserikt år, på det roliga sättet, på det jobbiga sättet och på det lärorika sättet. Med andra ord ett bra år.

Ser fram mot nästa år som redan nu känns fyllt med kreativitet.

4 arbetsdagar har passerat och det återstår 3 innan jag får vila igen.

Juldagarna blev mer arbetssamma än jag tänkt mig. Däremot var trafiken betydligt lugnare. Utom idag... Men va´ f-n, HUR KÖR FOLK!!!??? Jag är utrustad med ett fantastiskt tålamod, hetsar inte upp mej och har inte visat fingret mer än ett par gånger genom åren. Men idag kom tutan (vilken mestuta jag har på firmabilen) till pass. PUCKO!!! Hur svårt är det att hålla sin fil i en rondell? Varför, jag frågar: VARFÖR ska alla idioter snedda igenom rondellerna när det är fullt med medtrafikanter? Jag begriper det inte. Jag fattar att folk kör fort, att folk kör sakta, att folk gör ologiska val med besynnerliga koncekvenser, men jag fattar inte varför man sneddar i en rondell när man har andra bilar omkring sig. Och vet någon HUR MÅNGA RONDELLER DET FINNS I KUNGENS KURVA...???!!!

*suckar tungt*

Nu till något betydligt roligare!

Äntligen har jag hittat verktyget som kan överföra filmen från min gamla videokamera till datorn.

Rimligt pris och superenkel hantering.

Pinnacle Dazzle DVD Recorder DVC101

Nu kan jag gotta mig i gammal nostalgi till jag storknar *ler nöjt*

Jag vill...

önska alla en

God Jul!
och framför allt:
En Riktigt Glad Chanukka!

Ta vara på tiden ni får tillsammans!

Inför julen

Idag är det dan´ före dopparedan´, för oss.
Det är dags att ta in granen och klä den...

Och som vanligt kommer djuren att ligga i soffan och titta på med en lömsk blick och med ett illa dolt flin. Hundar och katter, för tillfället enade. Alla vet hur det kommer att gå... Ändå sker samma ritual varje år...
Julgranen är klädd med ljus, kulor, glitter och polkastänger.
Julklapparna ligger i en imponerande hög under granen.
Så långt är allting gott...

På morgonen efter när jag vaknar är det alltid med samma känsla av skrattblandad gråt.
Vissa paket är upprivna, andra paket ligger i soffan och är tuggade av dregglande käkar.
Granen har ramlat, resten av paketen är blöta av vattnet från julgransfoten.
Det ligger julkulor överallt och av de vackra glittergirlangerna finns bara ett tunt snöre kvar, resten är spritt som konfetti över hela soffan, matbordet, bokhyllan och i stereon. Som kronan på verket har dom delvis tuggat i sig stearinljusen från adventsstaken...

Den här unika situationen på året får mig att ibland tänka:
"-Vad i hela friden hållar jag på med !"
Den julglade kommer att förespråka: Bort med djuren!!!
Den djurglade kommer att förespråka: Bort med julen!!!
Och vilket som kommer att ske i MITT hem är inte svårt att gissa... Sorry, familjen!

Vik hädan!

Vik hädan, du mörkrets furste.
Släpp fram ljuset och återge mig livet.
Du har inget val,
i morgon är du åter påväg till din ensamma grotta.
Välkommen midvinterdag!
Mohahahaha...

Besöket

Igår var jag med lillungen i SKHLM för att julhandla. Medan sonen gick och inhandlade hemliga julklappar till mig så gick jag till frissan. För mig är det en obehaglig aktivitet. Ogillar starkt när främmande människor kommer för nära.
Min vanliga frisör hade inte tid utan det fick bli en ny bekantskap. Min gamla invanda skeptiska attityd kom fram direkt... "- Jag ska ha håret som Monica i Vänner när hon står i fontänen." "-Du får bara toppa håret!!!" Men herregud... himlade hon med ögonen. Ska du ha en lång page kan du inte ha det längre än till axlarna. Och du har så HÄR långt hår bak, sa hon och petade in ett finger strax ovan bh-bandet. Min om möjligt änne mer skeptiska min gjorde att hon snörpte på munnen och tog fram handspegeln. Och faktum var att hon hade rätt. Det var svårt men jag fick kapitulera och hon sträckte sig efter sin sax med en triumferande min. Efter hårtvätt, massage och klippning kunde jag konstatera att jag var mer än nöjd. Tack Perki för ditt tålamod!

Idag har jag trots det tidsspäckade schemat, både igår och idag, hunnit med att baka kardemummakaka och saffransbullar med nötter i. Mums! Bullarna ligger nu i frysen och inväntar julmiddagen den 23.e (om det finns några kvar då, vill säga).

Adventsljusstaken kom fram ur förrådet idag... Tack stumpan för ditt initiativ...
Det där med jul har inte så hög prio hos oss i år. Vi har alla olika projekt just nu som lockar mer engagemang än Tomten.

Men... helg igen!

Jag har ett sånt fantastiskt arbete! Ja, den här gången syftar jag på arbetstiderna. Långa dagar men inte så många. På det sättet infaller helgen allt som oftast.
I morgon är dagen späckad med aktiviteter från morgon till kväll. Jag brukar undvika att boka in för mycket på samma dag. Svårt att se de dagliga små underverken om blicken är för hårt fokuserad på plikter och måsten. Men orsaken är att den lediga torsdagen ska tillbringas i mitt kök. Om tanken och motivationen håller ska det skapas saffransbullar, pepparkakor och kardemummakaka till julen som hos oss infaller den 23.e (på grund av ovanstående arbetstider...)
Nåväl... vad är väl en julafton på jobbet? Den kan vara alldeles tråkig... och trist... och... alldeles underbar! Lite tid över till kollegorna, lite tid över till jullunch, lite tid över till de som inte har någon stans att ta vägen.

Prov och nostalgi

*Pust!* Äntligen är det sista provet utfört i "Hundens beteendebiologi I" och nu återstår endast en inlämningsuppgift, sen är det klart för i år.

Jag har inhandlat en ny almanacka.
Som alltid så är det något av det roligaste jag vet att sätta mig med kaffekoppen, den gamla och den nya almanackan och gå igenom året som gått, planera in det nya som kommer.
Jag använder den som dagbok. Skriver in allt som ska göras, allt som upplevs och klistrar in biljetter och andra små roliga minneslappar. Sen sparas de ömt för att ibland tas fram och tummas på.
Oavsett hur intressant och trendigt man upplever det att strukturera sitt liv i en dator, så går ingenting upp mot det skrivna ordet på en bit papper. Den knaggliga, snirkliga handstilen från en gammal vän som gått ur tiden... Ett fnissigt sommarlovsbrev från bästisen... Eller ett blekt fotografi från en solvarm barndomsdag...
Även det som händer idag blir så småningom till öm och älskad nostalgi.

Det som glöms, hittas i garderoben

Mina funderingar runt kamerainköp har gått fram och tillbaka, upp och ned. Tittar på priser och jämför, funderar över funktioner och behov.
Plötsligt, som drabbad av en blixt tänkte jag att det kanske går att damma av den gamla filmkameran och föra över film från den till datorn och redigera om till digitalt...??? Då faller ju behovet av den svindyra Niconkameran som både tar bilder och filmar.

Det får bli en tur till elektronikföretaget med kameran under armen för att botanisera i sladdar och program.

Jag fick mej i alla fall många goda skratt och ett antal Åhhhh...! när jag tittade igenom den gamla filmen som låg i kameran. 10 år gamla bortglömda minnen spelades upp framför mig och jag blev ömsom sentimental, ömsom glad över att ödet tog mig vidare.

Skolbänken igen

Jag har kommit in på de universitetskurser jag sökt till våren. Hundens beteendebiologi som jag läst under hösten fortsätter med del II. Vad jag ser fram mot allra mest är kursen i "Grupprocesser, hantering av konflikter och kränkningar" "Kursen fokuserar hur skilda dysfunktionella mekanismer som konflikter och kränkande behandling kan gestalta sig och bör hanteras inom en pedagogisk kontext. Vidare uppmärksammas hur pedagogen, genom utformandet av ledarskapet, aktivt kan påverka klimat och funktionalitet inom en grupp."
Ska bli hur spännande som helst!

Höstens kurs i Ledarskap gav massor av insikt både på individ- och gruppnivå, hur jag ser på andra och hur jag ser på mig själv. Och inte minst hur ANDRA ser på mig (inte alltid så smickrande).

Kurslitteraturen är som följer (endast titlar):
Kommunikation och konflikthantering,
Vuxenmobbning i människovårdande yrken.
Professionell vägledning: med samtal som redskap.
Gruppsykologi. Om grupper, organisationer och ledarskap.
Hantera konflikter – men hur?

Ett nytt år stundar och redan nu är det dags att samla kraft för att hålla hela vägen fram till sommaren.
familjen, kärleken, djuren, huset, jobbet, skolan och projektet ...

Tjuhu!!! Nu är det helg!

Efter jobbet var jag inbjuden till Silviahemmet på anhörigträff.

Det är en stiftelse som bedriver vård och utbildning inom demensområdet.

Min pappa går dit en gång i veckan som gäst och blir väl omhändertagen av personalen.

Nu var det alltså min tur att träffa alla fantastiska människor som jobbar där. Vilket gäng! SÅÅÅ sympatiska!!!

Var lite orolig först, man vet ju inte vad man kommer att få uppleva... Drägglande, illaluktande kollin??? ICKE! Nog var det lite virrigt här och där men de var ett gäng paranta pantertanter med lagda lockar från frissan och lika stiliga gråvargar, dagen till ära uppklädda i finkavajen med guldknappar. Och vilken humor! Vilken glimt i ögonen! Och vilka flirtisar... !

http://www.silviahemmet.se/

Makeover

Så var det årliga julbordet med jobbet avklarat.

Alltid lika roligt att titta på kollegorna i civila kläder, stylade frisyrer och ansade skägg.

I en bransch där man alltid ser varandra i uniform försvinner en hel del av personligheten. De flesta har däremot en liten personlig touch monterad på kläderna eller ovan axlarna. Små detaljer som extra batongfästen, elektronikprylar, provocerande pennor, håruppkreationer, smink eller smycken. Mycket för att man inte ska tappa bort sig själv i kollektivet. På arbetstid är man oftast ett anställningnummer, ett uppdragsnummer eller bara en "vakt" (ibland med ett tilläggsord).

Så inför evenemanget var det dags att välja outfit och fundera på frisyr...

Fram med de elektriska papiljotterna, livligt påhejjad av dottern.
I och för sig inget anmärkningsvärt att jag fiffar till mig men det känns lite ovant varje gång.
Med tanke på hur min vardag ser ut tillhör inte kjol och högklackat favoriterna. Och det mest av praktiska skäl.
Om jag inte befinner mig på jobbet (iförd uniform, herrskor och långkalsonger) så går jag och skrotar hemma på landet i tåliga och slitstarka kläder. "-Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv..."
Här hemma på landet är högklackat endast gångbart till hösten när nya tulpanlökar ska ned i jorden. Och med tanke på rådjursstammen så känns det ganska onödigt det också.

Andra ganska vardagliga sysslor är ju att rensa avlopp, plocka hundlortar, hugga ved och långa skogsprommenader. Inte ens där kommer kjol och pumps till sin rätt. Alltså infinner sig en lite upprymd känsla när finstassen ska på och håret ska för en gångs skull representera den kvinna jag är. Och inte vilken kvinna som helst!!! Jag har dessutom möjlighet att skapa den jag vill uppfattas som. Vilken ära och vilket ansvar! Alltså blev det lockar.

Som person är jag rak. Både i rygg, hår och kommunikation. Jag brukar dessutom ifrågasätta en hel del. Inte för att jag är motvallskärring utan för att jag vill ha så mycket underlag som möjligt innan jag gör en analys eller tolkning av vad jag just har hört. Med den personligheten, lägg till uniform och du har redan skapat dig en uppfattning om vem och vad jag är.

Så för att skapa lite förvirring runt min person stylar jag fram en kvinna med mjuka, runda former. Till och med jag hajjar till framför spegel. "-Hello Gorgeous!

Mycket nöjd med resultatet och med ett godkännande från den kritiskt granskande dottern (som själv är urfeminin, hopplöst vacker och chict petit) går jag hemmifrån och tar nöjt emot kommentarerna samt ett och annat höjt ögonbryn från kollegorna. Mission completed!

Vill ha!

Kollar igenom finanser och drömmer mig bort till fotoskola och myrstudier i gigantiska närbilder.

"Villha"-faktor: MYCKET STOR





NIKON D90/18-200VR DX AF-S

När generna får tala.

I morse blev det äntligen dags för lite viltlek.

Vi hade fått "nyskördade" älgben med klöv (Tack, Johannas pappa!) och nu skulle det utbildas i "hur gör djur ".

Tuva-Lisa var först ut och tog spåret över gräsmattan. Snabbt fram till klöven och HUGG, så var hon igång med gnagandet.

Sen var det dags för hund nr 2. Han stack som en pil runt knuten, nosen i backen och fram till sin knota. Stackars Tigger-Tugg... Han fick en bekymrad rynka i pannan när käkarna låste fast runt benet i munnen per genautomatik. Det klickade inte riktigt hela vägen och gnagandet, tuggandet och slitande uteblev. Det blev bara dreggeldropp och en bekymrad rynka. Men han kånkade i alla fall runt på den hela förmiddagen. Är man vallhund så är man...

Goa, söta och varma vänner!

Tillbaka på jobbet efter att ha tillbringat en viss tid i hemmamiljö.
Fick ett enormt härligt mottagande av vissa kollegor; Goa Johan, Söta Linda och Varma Kerstin. Stora härliga kramar och uppriktiga ögon.
En underbar känsla att bli sedd och uppleva att jag varit saknad.
(Här finns det plats för att lägga in en massa självkritisk ironi men jag låter bli och bara njuter av känslan.)
Ibland känner jag mej ensam, utanför och som om jag var gjord av storstadsluft. Oftast rinner det av, som den gås jag är, men inte alltid. Och det är då som jag plockar fram känslan av att vara en uppskattad vän och kollega.
I "min" bransch finner man oftast uppskattning just hos sina kollegor. Ibland hos kunderna, men mer sällan högre upp i leden.
Det genomförs just nu en medarbetarundersökning av ett Researchföretag. Jag tror att alla väntar med spänning på resultatet. Den stora frågan är om resultatet kommer att presenteras för medarbetarna... Fast vi vet ju redan resultatet... Och är inte det underligt att vi som generellt sett ses som underutbildade, visionslösa och lata redan listat ut det?
Min hetaste önskan är att få närvara medan det högre ståndet läser undersökningsresultatet.
Snacka om perfekt tillfälle att få studera några av mina största intressen samtidigt; flockbeteende, konflikthantering och ledarskap. *Skrattar gott åt tanken*

Hus

En av mina drömmar är att i framtiden flytta från Stockholm. Lite söder ut, lite mer natur och lite mer ostört, lite mer vatten, lite mer skog... lite mer allt; framför allt livskvalitet.
Det pendlar mellan det lilla torpet med vedspis till mer bekväma inrättningar. Som denna fastighet som vi ska besöka på lördag för att frottera oss i känslan av att bo vid vatten.
Säkert fantastiskt på sommaren men resten av året? Hur många underbara, solstänkta, isgnistrande dagar är det under en vinter? Hur många hemska blåsiga dagar med vatten både från sjön och himlen ska man genomlida under en vinter?
Man vet aldrig, men visst ser det flott ut på bild!

Underbara...

... mamma!

Fikade hos mamma idag.

Min gamla mamma som alltid finns till hands för att lyssna på sorger och bedrövelser, skvaller, funderingar och planer. Ibland blir det bråk som det anstår mor och dotter. Det regnar gnistor och osar svavel men oftast så är hon min bästa väninna och mentor.

Nu är hon lite till åren så det blir inte så mycket nattsudd längre. Vem ska ta över efter henne och bistå mej med en fast punkt i livet?

Hörde av mej till den gamla barn/ungdomsbästisen igår. Vi har inte setts på massor av år fast att vi bor i samma stad. Helt galet dumt! Snart ska vi ses igen, längtar!

Värt att lyssna på!

http://www.youtube.com/watch?v=_CCQ7IiWZBg

Helt klart en av mina favoriter!

Måååndag *gäsp*

Idag är det pluggdag. Och här sitter jag framför datorn och gör annat och liksom kommer inte igång med läsandet. Har cyberprov under dagen vilket gör att jag kan skjuta på eländet till kl. 23:59.

Iförd långkalsonger och morgonrock hasar jag mellan braskaminen och fönstret och förundras över mängden elände som kommer singlande genom skyn. Att komma fram till den allmänna vägen långt bort i fjärran (800 m) bör nog ske medels gång (om nu det behovet skulle dyka upp). Bilen lär fastna i snödrivorna som vinden på eget bevåg producerar.

Brevlådan får jag skotta fram och vittja en annan dag när bonden har hittat infarten till grusvägen.

Jag har i alla fall sällskap av traktens fåglar utanför fönstret.

Med all välvilja i världen!

Så kom helgen och mästercooken släptes in i köket (ingen nämnd och ingen glömd).

Jag kommer inte ihåg vad det egentligen skulle bli till middag men "annorlunda" blev det...

Grillad kökshandduk! Smakar... sådär!

Och vem har sagt att det måste vara utländska kulinariska rätter i köket för att det ska bli spännande och intressant. Det räcker med att familjen får tillträde. :-)

Framtidsutsikter och framtidsinsikter

Nu har jag vänt ut och in på hemsidorna för lediga jobb och utbildningar.
Funderar på vad jag vill bli, var ligger mina skills, vilken tidsram kan jag kosta på mig?
Är ju inte helt slät i hyn längre...
Vet bara att jag måste vidare!

Ohh... underbara dag!

Vad är väl en dag i skogen...? Den kan vara blöt, kall och lerig... Eller som idag, helt fantastisk! Mina Gullepluttar njöt nog lika mycket som jag av solen och kylan.

Så här kul kan man ha det i snö!

Nu börjar verkligen suget efter att åka ut i skärgården göra sig hört. Sommar i all ära, men krispiga höst/vinterdagar med hög och klar luft och det milda solglittret över havet är svårslaget. Och framför allt så är man nästan ensam.

Quinna, tant, kärring! You name it

Har alltid varit intresserad av hur vi beter oss. Inte hur vi håller besticken eller om man ska damma från höger eller vänster. Utan hur vi använder oss av makt. Makt är ledarskap. Ledarskap är nödvändigt. Men hur använder vi oss av den? En hel del beror på våra värderingsgrunder som vi fått med oss sedan barnsben. Somliga har förmånen att stå på en solid grund från början. Somliga skaffar kunskapen under vägen. Andra fattar aldrig...

Även jämställdhet och feminism är otroligt roligt att observera, begrunda, och analysera.

Så idag blev det en tur till det lokala biblioteket för lån av bok. Har hört recensioner som tilltalade min nyfikenhet. Brasan är tänd och kattorna är bortschasade från fåtöljen Här ska läsas!

Äntligen kom...

... den dagen jag längtat efter.

Kallt, vindstilla och strålande sol. Som gjort för en vild och galen promenad över fälten.

Syskonkärleken frodades...... och hela världen bestod av leksaker...

...och det gjordes "nygamla" upptäckter som att vatten blir halt vissa dagar.

En helt ljuvlig dag för både folk och fä. En helt ljuvlig dag att lägga i den positiva minnesbanken.

Du är saknad!

Idag är det exakt 1 år och 9 månader sedan Pälsprinsen gick till de sälla jaktmarkerna. Ibland känns saknaden övermäktig

Visserligen lever hans gener vidare genom Tuva-Lisa som är ett resultat av en tjuvparning. Och inte vilken tjuvparning som helst... Pälsprinsen var 10 år gammal, kemiskt kasterad och hade mängder med cystor i prostatan. Chansen (eller oddsen) för att det skulle resultera i valpar var en på miljonen. Och det blev 11 fantastiska, stökiga, bökiga och charmiga valpar.

Jag hade förmånen att få föda upp hela "packet" hemma hos mig och det blev en erfarenhet utöver det vanliga. Jobbigt och underbart, fruktansvärt och fantastiskt. Långt senare kunde jag drömma mardrömmar om 176 klor som rasslade över golvet. Långt senare kunde jag drömma skrattdrömmar om totalt 15 hundar (de vuxna hundarna inräknade) som var ute och busade i morgonfrosten.

När det väl var dax att låta valparna flytta hemmifrån kändes det som om jag var klar med äventyret. Det var lite sorgligt när de försvann en efter en men ändå skönt. Den enda hunden som de nya ägarna fick slita ur den mentala famnen på mig var Idun. En skönhet med en superintelligens som sällan skådats.

Hade det varit möjligt hade även hon fått stanna i familjen men det finns gränser även för mig.

I somras fick jag erbjudande om att få tillbaka henne men var tvungen att tacka nej. Mitt hjärta slets i bitar och stektes i sorg.

Lervälling och annat matnyttigt

Så var dagens geggrunda med hundarna utförd.

Kan inte påstå att det var någon vidare ljuvlig upplevelse, men dock en upplevelse...

Tuva-Lisa är inte bara stor i orden, hon är även stor på foten.

Jag har också röjt i grönsakslandet och tagit upp det sista ätbara. Det har varit en fröjd att få plocka sallad, morötter, rödbetor, tistlar, kryddor, tomater och några sniglar. För att inte nämna POTATISEN. Vilken potatis sen... Helt perfekt både till form och smak. Synd bara att jag blivit så kräsen. Inte mycket annat som duger, än hemodlat.

Nu ska jag bege mig till köket igen och börja med dagens middagsbröd. Kan det bli rödbetslimpa, månne?

Utmaning

Fick en utmaning av söta L (vassaklor.blogspot.com) och tänkte ta mig an den. Problemet är bara att jag inte har 7 vänner på bloggen (än) att skicka vidare till. Men att fundera över sig själv och kanske öka på självkännedomen eller få chans att förneka sina dåliga/knäppa sidor kan man ju alltid ställa upp på. Det känns lite som när man sitter på anställningsintervjun och ska bekänna guldmyntets baksida. Den största kunskapen ligger nog i att kunna analysera motståndarens tolerans.
Så...
1. Jag är rökare. Skitäckligt men så j-a gott ibland
2. Jag har lätt för att säga vad jag tycker och är inte konflikträdd. Är ett jätteproblem i sig. Inte för mig men för andra.
3. Jag har pluggat ledarskap och har fått bekräftat en känsla som jag bara haft i ryggmärgen tidigare. Det saknas kunskap om ledarskap på chefsnivå! Nähä...!!!
4. Jag ångrar att jag sålde mina fåglar på grund av någon annan. (Han är värd det!)
5. Jag avskyr mesar! Och då menar jag inte fåglarna. Det är ok att mesa om man BARA VET VARFÖR!!! Tänk om folk vågade analysera sig själv, så mycket enklare det skulle bli för alla.
6. Jag älskar min egen mat... (Ja, tänk efter nu vilka koncekvenser det kan medföra.)
7. Jag är skitbra på att göra listor.

Vilken j-a...

huvudvärk.

Den heter Hortons huvudvärk och är tillägnad män till 85%. Undrar om det säger nått om mig...? Ja, ja... Rätt ska väl vara rätt. Om vi kvinnor nu vill ha jämställdhet till varje pris så får vi väl acceptera skiten också. Fast jag tycker ju att lika lön borde ha högre prioritet än krämpor.

En dag när ...

vindarna mojnat och leran suger fast stövlarna. Känner viss tvekan inför den dagliga hundpromenaden trots att villkoren är bättre idag än igår. Längtar efter en sån där strålande höstdag där man känner att alla sinnen får sin beskärda del av vackra och doftande intryck.

Ny dag, nya infallsvinklar

2008-11-09
Så har även jag sjunkit så lågt... eller äntligen vidgat mitt trångsynta intellekt och ska börja blogga.

Jag har sträng hållt på principen att: -"det är ett onödigt yttrande om ett intetsägande livsöde", som håller bloggpopuläriteten på topp. Nu ska jag alltså prova på att vältra mig mitt eget liv och påtala min skitviktiga person på offentlig plats. Kul... Mmmm, faktiskt!